ska utrikesministeriet utsprida; att ifrågavarande not i Monitören var uppsatt flera dagar förut, men att regeringen glömt taga den tillbaka, hvilket hade varit dess afsigt, på det att det icke skulle se ut såsom om en amerikansk hotelse hade framkallat meddelandet i den officiela tidningen. I öfrigt är man nöjd med ifrågavarande raeddelande, derför att deraf framgår, att den franska regeringen vill göra ait, för att uppfylla Förenta Staternas önskningar. Patrie uppgifver antalet af de linie-skepp, fregatter och transport-fartyg, hvilka skola återföra de franska trupperna, till 25. Fartygen hafva redan mottagit sina besättningar. Man hoppas, att truppernas inskeppning skall kunna börja i slutet af januari eller i början af februari. I ett hus i Dublin, hvilket utvändigt såg ut som ett apotek, har polisen lyckats fånga ett I; näste af fenier. Bakom butiken var en stor sal, som kunde rymma 700 personer, och fken man tror hafva begagnats till exercisloka. Den franska ockupationskåren i Rom, som nu återvänder till Frankrike, består af 397 officerare och 6,546 man samt 650 hästar. Från London skrifves den 5 december: Efter reformdemonstrationen följde i går afton ett reform-meeting i S:t James Hall hvilket bevista: des af flera parlamentsmedlemmar. Hr John Bright var den förnämste talaren: aJag vill här uttala — anmärkte han bland annat — något, hvarpå utan tvifvel många icke hafva tänkt, nemligen att ingen representation kan vara sämre än en blott skenbar. (Bifall.) Ett parlament sådant som vårt är tillräckligt talrikt och har just tillräckligt sken af en representation, för att kunna djerft göra nästan allt hvad det vill emot nationens verkliga intressen. För ett sådant parlament är ingenting lättare än att stifta ondt; men det är icke tillräckligt representeradt, för att vara verkligen anavarigt inför nationens intelligens, dygd och meningar. (Bifall.) Må jag anföra följande fall, hvilket vi alla erinra oss; tror någon, at. någon monark, som sutit på den engelska tronen, skulle hafva vågat att vid spanmålslagarnes utfärdande för detta ändamål sammandraga infanteri, kavalleri och artilleri och att omgifva sitt palats med trupper emot folket, hvilket protesterade mot utfärdandet af dessa lagar? Men ett parlament i England, ett parlament af jordegare har gjort detta. Så vidt Jag vet, skall detta parlament af jordegare och rika personer också nästkommande februari förklara sig emot en reformbill, och det skall det göra så länge, tills det nu i vidsträckta kretsar herrskande missnöjet blir allmänt, tills hvad som nu endast är en stor opinion nödvändigt och oundvikligen leder till en stor och hotande kraftyttriog (högljudt bifall). Mina motståndare kalla mig för en fiende till det allmänna lugnet. Men visserligen måste det i ett fritt land stå hvar och en fritt att öppet tala till folket. Jag talar till folket om dess rätrigheter och antyder den väg, på hvilken dessa kunna tillkämpas. Och om jag talar till dem som innehafva maktens monopol, om den fara, som hotar dem, gifver jag då icke ett vist råd åt så väl folket som dess ledare? Om jag stode vid foten af Etna eller Vesuvius och jag säge ett hus uppbygdt på en farlig sluttning af berget samt ginge dit och sade till invånarne: I sen den rök, som uppstiger från bergets spets; denna rök kan förtätas till en svart slöja, som förmörkar himmelen för eder. I sen den rinnande lavan, som framtränger ur denna remna; denna rinnande lilla bäck kan snart uppsvälla till en stor eldflod. I hören bullret i bergets inre; detta buller kan förvandlas till en dånande åska, och jordskakningen kan låta känna sina verkningar i en half kontinent. I veten, att I vid edra fötter hafven en afgrund, i hvilken stora städer ligga begrafna, städer, för hvilka det icke mera gifves någon uppkomst, liksom historien berättar oss, att dynastier och aristokratier försvunnit från jorden och deras namn följt dem efter i glömskans natt; — om jag så talade till invånarne på denna farliga bergssluttning och derpå en katastrof inträffade, vid hvilken hela verlden darrade, vore jag då derför ansvarig? Harjag förorsakat den förskräckliga händelsen? Har jag upptornat berget och fyllt det med brännbara ämnen? Jag har endast varnat menniskorna, hvilka hotades af faran. (Bifall). Mr Ayrton, parlamentsledamot för London, talade halft republikanskt, halft i hånfull ton öfver reformsträfvandena och tillät sig om drottningen ett yttrande, sym framkallade allmän ovilja och tvang talaren att tiga. — HO mere Ten RN