Dagens Nyheter – 11 december 1866, sida 3

Ingenting ovanligt tilldrog sig under nattet, men klockan sex på morgonen anmärkte en:af de äldre medhjelparne att någon gick ut genom förstuguporten. Det var mördaren, som lemnade huset. Brottet var då fullbordadt och ban gick ut i afsigt alt angifva sig sjelf. På vägen till poliskammaren ändrade han emellertid sitt beslut, såsom han sjelf uppgifver, derför att han fruktade tör att dericke blifva trodd, då han omtalade, hvad ban gjort. Han återvände hem, insläpptes af en piga och gick direkte upp till sin husbonde, hvilken var nyss uppstigen och höll på att kläda sig: Jag har dödat Arthurc, yttrade ypglingen lugnat. aGud tröste mig, hvad säger du?, aJag har dödat Artbur.e aJag förstår dig icke. Hvad menar du?a aJag har slagit honom i hufvudet med en hammare och så har jag stuckit honom. Husbonden trodde icke sina egna öron, och rådvill om hvad han skulle göra, sprang han och väckte sina andra biträdea. . Ett af dessa kom genast och de gingo båda tillsammas upp till ynglingarnes sofrum. Arthur låg på rygg i sin säng, öfverhöljd med biod. Lifsgnistan var ännu icke sloeknad, men han förmådde icke gifva ett ljud ifrån sig. Läkarebjelp ankom genast och man undersökte den stackars gossen. Hans hufvudskål var straxt bakom venstra örat bokstafligen krossad till små bitar, hvaraf man kan sluta till, att ban erhållit flera slag. En öppning förefans så stor, att doktorn kunde insticka sitt finger deri. I nacken hade han ett djupt sticksår, hvilket likvisst icke var dödligt. Det arma offret hade blödt så starkt, att linne och sängkläder voro genomdränkta, och en bred ström af blod hade runnit utåt golfvet Förberedelserna till mordet gjordes med så mycken köld och så mycken beräkning, att brottmålsannalerna knappast kunna uppvisa något liknande, synnerligen om man tager mördarens ungdom i betraktande. På måndagseftermiddagen tillegnade han sig en hammare af det slag, som begagnas i hvarje krambod för att öppna och spika igen packlådor med, och bar den upp på sitt rum och dolde den under hufvudkudden i bådas gemensamma bädd. Efter qvällsvarden tog han oförmärkt från bordet en stor brödknif och bar äfven den vid första gynannde tillfälle upp på rummet. Ynglingen häktades aturligtvis genast och utan motstånd, och hans enda svar, då man frågade honom om bevekelsegrunderna till hans ohyggliga brott var: cFör att hämnasda. l Påfven lir enligt uppgift i en tysk tidning hafva gifvit befallning att hans korvett dImmaculata Concepzionex (Den obefläckade afvelsen) skall hålla sig resfärdig.