Dagens Nyheter – 11 december 1866, sida 2

de upplysta fönsterna, äro de farligaste i London. De stå också under polisens ständiga uppsigt. Den klass af tjufvar, som, ofta elegant klädda, drifva kring i staden, på tavernerna, på middagsspisnings-salarne och locka fremlingar till vadslag och kägelspel, bafva der sitt tillhåll. Deras offer berusas och utplundras sedan med list och våld. Går det ej på annat sätt, så räknar man ej noga med ett mord: i Vi inträdde i ett dylikt hus. Skänkrummet var snuskigt och ömkligt. Några halfrusiga matroser stodo vid disken och drucko det ena glaset konjak efter det andra. Värden, som genast igenkände min följeslagare, såsom en tjensteman vid hemliga polisen, inbjöd oss att taga plats i ett inre rum; Rummet såg kalt och ostädadt ut: Golfvet var icke belagdt med bräder. En stor tafla, som föreställde en scen ur en knytnäfskamp, betäckte väggen midtemot dörren: Ett klot hängde ned från midten af taket på en kedja. Bakom rummet låg ett stort rum, liknande ett uthus, der boxarne brukade inöfva sig till sina strider. Värden framsatte åt oss konjak och vatten: Några af de vilda karlarne kommo in med honom från skäönkrummet. De uppfordrade oss att spela käglor, hvartill det från taket nedhängande klotet tjente. Klotet slungades på något afstånd mot käglorna, som uppställdes på golfvet under detsamma. Då vi vägrade blefvo te änna närgångnare och en af dem uppfordrade mig att boxas med sig. Nu ropade min ledsagare på värden. Värden talade sakta några ord med den karl, som hade uppfordrat mig att boxas; och som redan hade tagit af sig jackan. Kar