Dagens Nyheter – 11 december 1866, sida 2

satte sig ned vid vårt bord, uppfordrade oss att dricka och trakterade oss med det plumpaste skämt. Jag reqvirerade öl och konjak åt dem. Då råkade de i gräl om hvilken som skulle sitta bredvid mig, andra qvinnor och matroser blandade sig i saken och ett slagsmål uppstod som snart spred sig som en hvirfvelvind öfver salen: Med möda drogo vi oss tillbaka till ett hörn i närheten af dörren: Då inträngde utifrån poliskonstaplar i salen, för att återställa lugnet; bakom deras ryggar undkommo vi utför den lilla trappan och ut på gatan: Min ledsagare förde mig ännu längre nedåt floden; Vi voro redan nedanför Thems-tunneln och kommo in på en gata, som blott kade hus på ena sidan. Den andra sidan utgjordes af den öppna flodstranden: Natten var nu blefven klar och ljus; Månan var uppgången och belyste de taflor, som i obestämda konturer lågo utbredda för våra ögon. Vinden susade i tacklingen på de stora fartygen. Ångbåtarne sofvo, arbetarne i dockorna sofvo, den stilla ljudlösa natten hade insvept fartygen och menniskorna i sin mörka mantel. Det var så tyst, att jag hörde vågornas plaskande mot skeppens sidor: Blott i några hus vid denna gata, der om dagen allt är lif och rörelse, der den ena last-kärran följer i den andras spår, var ännu ljus: Det var värdshus, men värdshus af lägsta klassen. I ett af dem brukade boxarne träffas och inöfva sig till denna vidriga knytnäfve-kamp; hvaruti blott engelsmän kunna finna smak: cDessa hus, som hållas öppna hela natten, sade hr John i det han med fingret visade på