Dagens Nyheter – 10 december 1866, sida 1

kar för komplimenten! Hon var polska och hade vistats i London sedan sin barndom, efter hvad hon i förbigående berättade mig: Dagen derpå — det var den judiska sabbaten — besökte jag för andra gången Petticoat-Lane, denna gång ensam. Det var på eftermiddagen och en varm; solig dag hade efterträdt det dimmiga vädret. Huru förändrad var icke gatan! Alla butiker och verkstäder voro stängda; hamrandet, klappandet, köpslagandet och prutandet hade under tjugufyra timmar vikit för sabbatshvilan. Afven i dag var hela befolkningen på gatan, men alla voro i helgdagsdrägt. Pratande och rökande sutto karlarne framför dörrarne, i sina svarta kläder, med tunga urkedjor af guld i växtfickorna, många till och med i lackerade stöflor, med höga hvita cfadermördare; alla med hattar på hufvudet, efter engelsk sed; Fruntimmerna promenerade på gatan, alla i sina bästa klädningar, hvilka voro utspända öfver vida kriroliner. Den orientaliska böjelsen för granna, brokiga färger tycktes äfven här, under den grå; dimmiga, engelska himmelen, hafva förblifvit egendomlig för Judas folk. Röda, gröna, blå sammetsklädningar såg jag mest; mörka eller till och med matta färger såg jag nästan inga: De brokiga färgerna klädde för öfrigt de resp. damerna rätt väl och tjenade blott till att ännu mera höja det svarta håret och den mörka tienten: Jag såg många utmärkt vackra flickor: Barn och yngre flickor dansade på gatan och på en liten öppen plats efter musik af ett dragharmonium. Det var ett gladt och lustigt lif i-PetticoatLane — så gladt och lustigt; att jag stannade der flere timmar. På många ställen varträng.