Ivarjehanda Nyheter, Nytt sätt att samla abonnerer. Alexander Dumas den äldre värfvar för närvarande abonnenter för en ny upplaga af sina Musketörer. I synnerhet lägger han an på, att genom sina under en dvöfverskådlig följd af år bepröfvade förförelsekonster fånga det täcka könet. Och man: måste medgifva, att följande bete är oemotstån digt De bland mina sköna läsarinnor, hvilka önska, att jag egenhändigt tecknar mitt namn i de tvenne premiebanden (hvilka få utväljas bland den store Alexander Dumas samtlige arbeten) behöfva blott! infinna sig hos mig med de båda banden. De hvilka vilja korrespondera med mig direkt, skola tillskrifva mig direkt och insända abonnementsbeloppet och begära sina tvenne banda; Som man finner häraf, tillåter den store mannen alla sina läsarinnor att vända sig till honom skriftligen, då han deremot endast uppfordrar de skönaa att besöka honom personligen för att erhålla hans namnteckning. De fula, menar han väl, kunna stanna hemma. Förhbistring. Såsom ett kuriosum, skrifver en pariserkorrespondent, och såsom ett bevis på det lättsinne, hvarmed man här går till väga inom tidningsredaktionerna, vill jag anföra följande löjliga förvexling: Dagen efter storfurstinnan Marias bröllop förekom följande telegram i flere af tidningarne: Köpenhamn den 10 november; I går egde här, till firande af prinsessan Dagmars bröllop, en fest rum på slottet Galdine, Men nu finnes, såsom man vet, hvarken i hela Köpenhamn eller dess omgifningar något slott med detta namn, och likvist var telegrammet afsändt från Köpenhamn. Hur hänger detta tillsammans? skall man fråga. Jo, korrespondenten i Köpenhamn hade telegraferat: I går var fest och galadiner på slottet, och de goda fransmännen hade helt simpelt af ordet gala-diner gjort ett slott Galdin, och lingen hade kommit på den tanken, att efterse, om något slott med det namnet verkligen fanns i Köpenhamn. Internatiomel tvistefråga. En tidning från Frankfurt berättar, att en engelsk poliskonstapel, tillhörande upptäckts-polisen, i Homburg häktat en öfverste i den britiska armen, som med utmärkelse deltog i Krimkriget, under hvilket han förlorade en arm. Öfversten, som sedermera tjenstgjort såsom qvartermästare i Kanada, har, såsom man förmodar, spelat, bort de summor, han af regeringen hade sig anförtrodda, och sedan rymt till Europa. Preussiska regeringen vägrar emellertid hans utlemnande, då fadren förbundit sig att betala den summa, hans son förskingrat. Ännu en olycka, förorsakad genom bruket af krinolin. En femtonårig tjensteflicka i London fick i förra veckan med lifvet plikta för sin fåfänga att begagna krinolin. Hon höll på att damma kaminen i ett af husbondefolkets rum, och den genom en krinolin utspända klädningen kom härunder i beröring med elden i kaminen och i ett ögonblick var den stackars flickan omgifven af lågor. Hon sprang ut ur rummet och ned till den åt gatan ledande förstugudörren; der ett par förbigående personer lyckades släcka elden samt afförde henne till närmaste lasarett. Hon dog inom ett par dagar under förfärliga plågor. Barnamord och sjelfmord. Ett mord och derefter ett sjelfmord begicks i Paris i fredags under ovanliga omständigheter. JTn fremling, som bar ett temligen stort paket, inkom på en badinrättning vid Rue Racine omkring kl. half 8 på qvällen. Han begärde och erhöll ett enskildt badrum, men då han dröjde ovanligt länge att åter utkomma, befallte egaren till badinrättningen; som fruktade för någon olycka, att dörren skulle öppnas. Det befanns dö, att mannen hade öppuat en åder på ena armen och förblödt i badet: Då paketet öppnades, fann man i detsamma liket af ett tre månaders gossebarn; som blifvit afdagataget genom qväfning. Mannen var en tysk skräddare vid namn Springer, hvilken länge lefvat till RR RF SR ee