efter rätt vårda den. Vi skola kasta en hastig blick öfver några ämnen af de, som härmed sammanhänga. Att den bekämpar envåldslusten hos furstar, aristokrater och prester, som förr ansågo sig ensamme ha rätt till bildning och derför äfven till all makt, är förut antyds. Det var derför naturligt, att många af dessa kaster ifrigt motsatte sig Sahlströms förslag om folkskolors anläggande och i följd deraf blefvo hans häftigaste antasonister i mycket annat. — Vanan att rådfråga sitt förstånd och det naturenliga, som sann bildning, äfven i sitt elementära skick, alltid medför, skakar mer än något annat den religiösa dogmtro och blinda katekesläsning, som i alla tider gjort isynnerhet de katolska länderna till ett uppgifvet gärde för prester och munkar. Hos oss är icke heller det onda riktigt uppryckt med rötterna, ty ännu hålla statskyrkans helige flitigt på med att räkna skylarne på den okunnige bondens åker och lammen från hans hjord, för att smörja egna kroppar. Annu lefver mångenstädes Kalkas-kulten, fastän långt mindre än i den enda saliggörande kyrkans länder, och det just till följd af den sunda blick, som naturen gifvit nordens folk och den lilla upplysning, som folkskolan skänker. Dess utvidgning; hvars förespråkare vi genom denna artikel önska få vara, lemnar vidare åt folket en sannare underrättelse om naturens verksamhet och bearbetning, hvarigenom det blir möjligare för den arbetande jordbrukaren eller bergsmannen, att vättre sköta sin torfva, att från den få ett rikare ax, från skogens dryader hemta månget alster, som han förut ej känt, samt med naturens egen kraft spränga sig ned till vettarne i schackten och der hemta metallisk egendom; den ingen trollformel då förmår qvarhålla. Detta är fördelar, dem landet hemtar från en utspridd naturkännedom, när äfven det arbetande slägtet deruti är associeradt. Men vi kunna uppteckna ännu flera sådana: insigten om nyttan af bättre inrättade verktyg; om nödvändigheten att snyggare och prydligare inrätta sina hem, hvarmed nära sammanhänger vården om sin egen kropps hälsa, som nu ofta härjas affarsoter, ursprungnefrån osnygghet i födoämnen och lefnadssätt. Naturläran meddelar äfven uppgifter om att helsomedåel, liksom inkomstkällor, ofta ligga oss nära, öfverhöljda af stoftlager, som fördom och okunnighet stjelpt öfver dem, men hvilka naturens kännedom lätt undanskyfflar. Att förbigå källan, tallskogen eller ängens örter, hvilka innehålla så månget helsomedel, och skynda med sin penning till apoteken för att der söka dem, är ofta ruinerande både för helsan och sedelboken. Vidare: den råhet, som yttrar sig på mångahanda sätt, såsom när man tror på skrock, signerier eller dylikt, när man efterapar de förmögnare klassernas dårskaper, när man visar hårdhet mot djuren, de tama såväl som de vilda, — den förskingras slutligen af upplysningens sol, liksom den verkliga solen genom sin middagsvärma förjagar de morgondimmor, som lägrat sig kringom träsken: Hvad är det, som förhindrar en verklig enhets bestånd i Italien, hvad är det som, der väpnar banditer, som åstadkomma de gräsligheter, hvarom nyligen berättats från Bicilien? Södrens varmare sol visserligen till en del, men ännu mer folkets rysliga okunnighet och dermed förenadt elände. Månne vi ej finna samma orsaker till Spaniens ännu olyckligare öde, som utan återvändo hemsökt detta land alltsedan Karl V:s tid och som i år svingar sin gissel blodigare, än det på länge gjort? Upplysningens nytta bland folket spåra vi äfven i Preussens sista krig mot Osterrike. Det var intelligensens, det politiska sjelfmedvetandets strid och seger mot anhögfärd, slentrian och okunnighet. Om läsaren är lika öfverbevisad af dessa ader om folkskolans nödvändighet och utvidguing, isynnerhet hvad naturens studium beträffar, som deras författare, så bed med honom en bön till de snart sammanträdande kamrarne till förmån för folkets sanna upplysning; såsom den bästa grundvalen för landets lycka. Zs. Bref från Norrköping.