Dagens Nyheter – 8 december 1866, sida 2

tes mig misstänkt. Näsduken var ganska riktigt borta: John skrattade, då jag omtalade min förlust: En engelsman sticker i London aldrig något i bakfickorna; sade han: Men kanske utbjudes er näsduk till oss på nästa gata. Förundrad; såg jag på min ledsagare. aJa, sade han. Sådane fall förekomma icke sällan här. Vi beträdde nu en bred, ljusare gata. Hela omgifningen hade ett annat utseende. Husens karakter, butikerna; menniskorna, som vi mötte, voro mera förtroendeväckande. Barnen och de trasiga qvinnorna voro försvunna. Vi gingo förbi en gammal kyrka: Londons kyrkor; utom St. Pauls och Westminster Abbey, utmärka sig just icke genom smakfullt byggnadssätt: Afven denna kyrka, hvars tjocka torn sköt högt upp i natthimlen; var tung och smaklös till sin arkitektur; Det tyckes som om vi skulle hafva lemnat Golden Lane anmärkte jag i förbigående till min följeslagare. Ja, svarade har. aGolden Lane hafva vi lemnat; men denna trakt står nästan på samma punkt. Sernidetder höga, gråstrukna huset der vid hörnet? aJa det ser rätt otrefligt ut: Det ser utsom ett tjufnäste. Så är det äfven: Det är Victoria-Hall, ett tjufqvarter. I huset der är en källare, ett middagsspisningsrum och en teater: Om ni så vill, kunna vi gå in och se på en teater-föreställning bland tjufpacket. aDet vill jag visst! Låt oss gå! Men jag trodde att de egantliga tjufherbergena, hvilka förr tolererades för att bättre kunna öfvervaka tjufsarne; nu voro upphäfda af polisen?