Dagens Nyheter – 8 december 1866, sida 2

ett högst bullersamt sätt, med osedligt, rått skämt. cHvad befinna vi oss då i för sällskap? hviskade jag till min följeslagare. aBland unga tjufvar af båda könen och prostituerade flickor. Men det är ju barn bland dem? De äro alla af samma slag. Här är ingen skillpad. I detta ögonblick hörde vi en ringning: Den var tecknet till teaterföreställningens början. Alla lemnade nu rummet genom den ena, uppåt ledande trappan. Då de sista gingo uppför trappan följde vi dem. Trappan ledde till ett långt galleri, byggdt af trä. Från galleriet nedstego vi på en annan trappa till en mörk gård: På gården var teatern, ett stort trädskjul. Då vi inträdde hade hela sällskapet redan slagit sig ned på den sluttande parterrens bänkar: Hvilken teater! Her Majestys 1ysande theatersalong och dessa på simplaste sätt målade trädväggar, hvilken kontrast! Hvilken atmosfer! Orkestern bestod af fyra personer. En barbarisk musik började. Ridån gick upp. Vi sutto midt ibland tjufvarne och flickorna. En komisk scen med sång öppnade föreställningen: Applåder och gnäggande bifallsrop afbröto alltemellanåt sången och dialogen. Dessa innehöllo saker, som icke här kunna återgifvas. Ju plumpare uttrycket var, desto högljuddare var bifallet: De gemenaste saker framsades här på ett sätt; som gjorde dem ännu vidrigare. Jag hade sett och hört nog. Jag uppfordrade min följeslagare att lemna teatern i Victoria Hall: Vi reste oss. Då vi skulle gå ut inträdde i rummet en ung flicka, ledande ett tio års barn vid handen. Den unga flickan tycks