En vandring genom brottslingarnes qvarier och tillhåll i London. (Öfversättning.) (Forts. från föreg. nummer.) En gosses lilla hand egnar sig synbarligen väl att undersöka och tömma fickorna; Kyrkorna, teatrarne och torgen äro synnerligt omtyckta skådeplatser för ficktjufvarnes verksamhet. Afven omnibussen och jernbankupen äro för dem ganska passande platser. Vanligen carbeta, äfven der två. Oftast uppträda ficktjufvarne i en mycket fin toilett: Det är för dem afvigt; att till det yttre visa gentlemannen; för att uppväcka mindre, eller alls ingen misstanke. Konsten utläres af dem till andra, synnerligen barn. I dessa usla qvarter finnes det en mängd barn, hvilka ej hafva några anhöriga och om de hafva några äro de tjufvar och förbrytare, som sitta i fängelse. Ni ser ju der på gatan hur många barn, som stryka omkring. Dessa barn inöfvas formligen till figktjub yrket. Polisen har nyligen sprängt en sådan cakademi i en aflägsen gård i St. Giles: De första försöken gjordes der på påklädda figurer af trä och till barnens vidare utveckling användes sedan lefvande personer: Men akta edra rockfickor: Ni har väl ingenting i edra bakfickor? Jag grep ovillkorligt efter min bakre rockficka: Flera gossar som tycktes leka med hvarandra hade för några ögonblick sedan flere gånger sprungit bakom mig på ett sätt, som tyck