Dagens Nyheter – 7 december 1866, sida 2

aDetta hus är ett beryktadt tjufqvarter,, sade han till mig. cLåtom oss gå in; vi vilja se, om någon är derinne i nästet. Sedan vinkade han åt en förbigående poliskonstapel och talade med denne några ord, som jag ej förstod. Poliskonstapeln nickade och följde efter oss. Ingångsdörren var icke stängd; den förde till en smal gång. Från gången kommo vi in på en dyster fyrkantig gård. Ni tror väl fara vara å färde; sade jag till John, efter ni kallade på poliskonstapeln? Det är alltid bäst att göra så för alla händelsers skuld. De derinne, om någon är der, äro frisedelsmän, inbrottstjufvar af farligaste sort: Var obekymrad! Vi gingo tvärs öfver gårdeu: Hr John öppnade en dörr at trä, som blott hölls igen af en klinka. Han tycktes noga känna lokalen. Han tillslöt dörren efter oss. Konstapeln stannade utanför såsom vakt. Vi stodo i en liten förstuga: Jag hörde hr John öppna en annan dörr. Ett eldsken gled plötsligt öfver golfvet: Det kom från en kamin, i hvilken en treflig brasa lågade: Vi trädde in i ett rum med högst otrefligt utseende; Ett bord stod midt i det dystra rummet, som blott upplystes af elden i kaminen: Bordet var hetäckt med ölmuggar och bränvinsflaskor. Bredvid flaskorna stodo öfverlefvor af kött, ost och bröd. Längs tre väggar i rummet löpte bruna bänkar; Golf och väggar voro kala: Då vi inträdde; reste sig trenne gestalter från bänkarne. Det var karlar med högst ruskigt utseende: Två tycktes hafva sofvit; den tredje rökte en pipa stinkande tobak; Alla tre stirrade, såsom jag tyckte, förskräckta på oss ett