Dagens Nyheter – 7 december 1866, sida 2

gator gjort anfall på förbigående, alla dessa farliga subjekter äro oftast frisedels-män, hvilka trots alla de intyg om välförhållande, som de medföra öfver hafvet, plötsligt återfalla till sitt förra, lastfulla lif. En gång tjuf, alltid tjuf; är ett blott alltför sannt ordspråk. Min ledsagare, med hvilken jag talade angående detta ämne, då vi åter genomströfvade Golden Lane, var af samma åsigt som jag och sade mig att frikort-männen förorsakade spanande polisen mesta besväret, derför att de tarfvade en ständig bevakning. Nu inkomma vi på ficktjufvars af alla slag; de s; k: swellmobsmens område, sade han: Alla hus ni ser här äro bebodda af dem: De dela sig sjelf i olika klasser, hvilka isynnerhet framträda vid utöfvandet af deras ckonst. En särskild klass är Täckaren, Täckarne stjäla aldrig sjelfva; de äro blott der för att underlätta stölden; De förorsaka stockningar i trängseln; göka rikta sina offers uppmärksamhet på något föremål, under det swelimobs-mannen tömmer dess fickor, de öppna samtali omnibussarne: för att gifva kamraten, som sitter på andra sidan om den, som skall bestjälas, tid och rum till undersökningar, de söka på gatorna eller på värdsbusen fjettra den intet ondt anande fremlingens uppmärksamhet; de äro i korthet sagdt ficktjufvens medhjelpare på alla möjliga sätt och vis och i alla riktningar. Ganska ofta öfvertaga frnntimmer täckarens rol under det ett barn utför stölden: (Forts.) EA