Dagens Nyheter – 7 december 1866, sida 1

Vi träda in i den cell, der de lifdömde tillbringa sin sista natt, till dess S:t Pauls klockor kalla dem till döden på den lilla platsen utanför Newgates port. — Det var en dyster, ytterst enkel, cell, som erhöll sitt ljus ifrån en liten gård genom ett smalt med galler försedt fönster. Väggarne voro fullkomligt kala; I det ögonblick jag skulle beträda de dömdes cell, ropades fångvaktaren bort. Han återkom om några minuter i sällskap med en fyratioårig man i civil drägt, med kloka och intelligenta drag. Han sade mig att han blifvit upptagen gerom nya fångars ankomst och att hans följeslagare skulle öfvertaga bestyret att föra mig omkring. Han upplyste mig vidare att denne var en af City-polisens bästa detektives och kände fängelsets och de afrättade förbrytarnes historia lika bra, om icke bättre, än han sjelf. Sedan gick han, och min nye ledsagare beträdde med mig de lifdömdes cell. Ombytet af ledsagare kom mig särdeles väl till pass; Sedan flere dagar hade jag just sökt en detective, som skulle följa mig på en nattig vandring genom Londons mest illa berykade qvarter; som jag hade för afsigt att föreaga. En vän hade visserligen gifvit mig anvisning på en lämplig person, men denne var rest till landet för att förfölja en farlig tjuf, hvilken efter söndagens slut hade lemnat London, för att lyckliggöra landsbygden med ett besök; och dagen för expeditionens slut var oviss. Jag hade redan bestämt mig för att direkte väda mig till poliskammaren i City med en bön att den ville anordna en ledsagare åt mig på min tillämnade nattvandring -— då slumpen i dag förde i min väg just den man,