utgjorda, så få destjufbarnslotten sjelfva. Sådant har man för allt hvad man trälar och släpar i lifvet. Bekymmer rundtomkring! — Tyst min lilla gosse, far har kanske bröd med när han kommer kem! Men vår visit är slut och vi träda ut ur kojan. Det har redan mörknat, men der se vi den stora byggningen vid R. rikt upplyst. Så kan det, som vid dagsljuset ser svart eller dystert ut, i mörkret skiaa klart och inbjudande! Hvad betyder det starka hullret af vagnar, pisksmällarne och de många ljusen som flyttas af och till i fönstren? Ack.jo, det är egariunans födelsedag — och det är alltid vanligt ait bon på den dagen ger bal för ortens alla förnämiteter. Vill ni öfvervara festen? Inte! Kasta då genom den här rutan ännu en blick på benne, som sitter derinne och tänker på hur tungt det är att äta upp sig sjelf, under det man arbetar för andrac. Ni torkar en tår ur ögat? Har ni fannit er öfverraskad af hvad ni sett? Har ni ej trott, att någonting sådant fanns hos oss i verkligheten? Ack, detta är ej ett enstaka fall; på många ställen skall ni träffa nöden om möjligt i ännu dystrare skepnad. Slafveriet i Sverge är icke en tom fras, som ni kanske tänkt; det gifves ett slafveri hos oss, som är lika tungt som lifegenskapens, och det är nödens slafveri hos kojornas invånare.