Dagens Nyheter – 5 december 1866, sida 2

de jag honom, svarade gubben; Men han har blifvit ofantligt mycket förändrad: den qvinna; som födde honom till verlden, skulle nu icke kunna känna igen honom, om hon lefde. — Det är min far! utropade Redmond utom sig: Tala; säg att det är min far? — Han skall sjelf upplysa er om, hvem han är, käre herre, svarade Murtoch, Fråga icke mig vidare derom. Jag vågaricke säga ett ord, ehuru jag tror att ert hjerta skulle våldsamt klappa af glädje, om jag omtalade hvad jag vet. Vår hjelte framställde inga flera frågor. Han svingade sig upp på en häst, som en af hans arrendatorer erbjöd honom; och red i sporrsträck till sina förfäders boning. Phelim och flera af hans vänner följde honom: Emellertid hade öfverste Graham anländt till Burna Castle; ett rof för ovisshetens qval; Alla hans skickligt uttänkta planer hade blifvit omintetgjorda: Han såg framför sig undergång, fullkomlig undergång: Hans rang och heder voro ju ohjelpligt förlorade: — Jag har spelat mina kort som en narr, mumlade han; medan han gick af och aniden aflidna Patrick ONeils sängkammare: Jag mister både jordegendom och baronet-titel, de pris; för hvilkas vinnande jag belastat mitt samvete med så många brott. Hans son, den mans som, som jag hatar och afskyr, skall rycka lönen för ett helt lifs oroliga sträfvanden ur mina händer: Denna tanke var den bittraste af alla: Sedan han uppgjort minst hundrade planer och förkastat den ena efter den andra; såsom