Dagens Nyheter – 5 december 1866, sida 1

Allehanda för sin del vill ha funnit att de till dessa båtars försvar insända artiklarne skulle hafva atemligen otvetydigt velat angifva detsamma som ryktet, nemligen att prins Oscar skulle vara författaren, hvilket förmenande vi för vår del icke funnit anledning att dela, liksom det synts oss vitna om mycket liten kännedom om prins Oscars skrifsätt, att någon trott att han skrifvit den första artikeln mot skärgårdsbåtarne. Imellertid bar prins Oscar funnit sig föranledd att låta komma till allmänhetens kunskap en förklaring att han icke har skrifvit den der uppsatsen mot skärgårdsbåtarne, och denna förkiari g finner man fullkomligt berättigad. Den algals dock icke rätt fram, utan det skedde i ett bref till en person; hvilken fick tillåtelse (eller uppdrag?) att meddela brefvets innehåll åt Dagjag hvarken sjelf skrifvit, ej heller haft eller har den ringaste kunskap om hvem, som är författaren til en i n:r 270 af tidningen Nya Dagligt Allehanda insänd artikel rörande John Ericssons pansarbåtar. Jag anser det betyda föga hvem som skrifvit den, emedan det är om sak, ej om person, striden bör föras: men då jag, trogen gifna löften, beslutit alldeles afhålla mig ifrån all polemik rörande svenska flottan, så önskar jag naturligtvis, att ingen måtte ega skäl att tro mig afvika ifrån den väg jag under nuvarande förhållanden för mig utstakat. Särskildt må jag få tillägga, att jag icke blifvit satt i tillfälle att se modellen till den föreslagna pansarbåten, hvilken Tlärer tillika med ritningar och beskrifningar nyligen funnits eller ännu finnås i sjöförsvarsdepartementet, samt att jag sålunda saknat nödiga materialier till ett på verklig sakkännedom grundadt omdöme. Min uppriktiga önskan är, att sanningen i detta fall som i andra måtte göra sig gällande, oberoende af alla förut fattade meningar, och min lika uppriktiga öfvertygelse är, att dess seger bäst befordras genom undvikande af vare sig maktspråk, opinionsarbetningar eller spaningar efter personer, hvilka begagnat sin rätt att skrifva anonymt — — — — — — — — Af denna skrifvelse vinner man bekräftelse å hvad som förut berättats, nemligen, att hertigen af Östergötland icke allenast har afstått från alla bemödanden att styra flottan, utan till och med har gifvit clöftena att afhålla sig från all polemik angående densamma, hvilka löften dock synas gälla endast anuvarande förhållandena, men ej vara bindande under en möjligen förutsatt framtida personalförändring. :! Slutet af skrifvelsen synes wtemligen otvetydigt vilja angifvac, att hertigen icke är förhindrad att föra polemik mot de muvarande förhållandenase målsmän och redskap; man kan nemligen icke finna annat i uttrycken; att sanningens seger bäst befordras genom undvikande af vare sig maktspråk, opinionsarbetningar (-bearbetningar?) eller spaningar efter personer, hvilka begagnat sin rätt att skrifva anonymt. — Detta är ett språk; som visar att hertigen nog kan föra polemik, så godt som någon öfvad kämpe, om blott slöftena icke lade band på hans penna. Till sist bar insändaren J4 2 i Dagligt Allehanda (den som försvarade pansarbåtarne) i går afton fått infördt ett tillkännagifvande i samma tidning, att han chvarken förmodat eller ens rimligen kunnat tro H: K: H; vara författare till den af insändaren bemötta uppsatsen; Tillkännagifvandet är mycket allvarsamt, fastän det är dateradt Barbaradagen. Då Allehanda icke genmält någonting till sist anförda vederläggning af dess förmenande som de otvetydiga angifvelsernax, så tyckes striden nu vara lyckligt slutad, utan seger å någondera sidan, utan trofter och utan anledning till tedeum.