Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 2

— Rättvisans straffande hand har nått en af brottslingarne, yttrade general Talbot, men den störste brottsligen är ännu ostraffad. — Detta förhållande blir likväl icke af lång varaktighet sade fader Karoolan: Ulic Blakes eller — för att begagna det namn han nu antagit — öfverste Grahams. många brott ha ändtligen väckt himlens vrede. Utan vidare dröjsmål begåfvo sig löjtnanten och de befriade fångarne på väg till Galway. LVI Kort efter den förmente generalens ankomst till Galway, bars en af grenar tillverkad bår utaf en talrik skara arbetare genom stadens gator. Den sårade officern Arthur Ponsonby låg derpå. Den ädle unge mannen hade blifvit underrättad om Redmonds arrestering, och ehuru han visste att hans timmar voro räknade, lyssnade han dock till hederns och vänskapens röster, hvilka ropade till honom att han skulle lemna det gömställe, der han uppehöll sig, samt tala till dens försvar, som, enligt hans fulla öfvertygelse, blifvit orättvist anklagad. I den irländska karakteren funnos en stark rättskänsla och ett innerligt deltagande för lidande medmenniskor; hvilka egenskaper hvarken mångårigt förtryck eller den bitterheti sinnena, som varrådande vid den tid, om hvilken vi skrifva, förmått fullkomligt utplåna. Också uppgåfvos bjertligahelsniugar på torget, när båren bars genom folkmassäd: Många bland arbetarne blottade under vördnadsfull tystnad sina hufvuden, när bärarne underrättade dem om de skäl, som för