Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 2

sendtlig mån bidragit till uppväckandet af oroligheterna i denna trakt. — General Talbot, sade den hemlighetsfulle mannen, återtag den fullmakt som ni lemnade i mina händer. Ert namn blef icke fläckadt, ert höga embetes anseende icke förringadt, så länge jag var er representant. — Derom är jag fullt och fast öfvertygad. — Det står mig således öppet att gå min väg? — När ni behagar. — Och Redmond — herr ONeil ville jag säga? .:: — Löper ingen fara; det försäkrar jag er: Han behöfver endast med ed och borgen förbinda sig — detta är, såsom ni väl förstår, blott för formens skull — att icke tillställa några: oordningar, och jag släppe. honom lös utan vidare omständigheter: Den okände tryckte hans hand ocn lemnade rummet, åtföljd af fader Karoolan. En kort stund derefter begåfvo de sig från staden, eskorterade af en trupp ryttare: General Talbot höll sitt ord; ty fem timmar sednare voro vår hjelte och hans fosterbroder frigifna ur fängelset: De triumfrop, hvarmed folket helsade dem, när de kommo till torget; bevisade hvilket innerligt deltagande arbetarne hyste för dem. Hundrade händer framräcktes; för att trycka deras; och bland dem, som på det hjertlig aste sättet gåfvo sin välvilja tillkänna, voro jäg aren Murtoch och hans modiga söner: