Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 1

ken och Verklighet. Romun af, 7, tamtth (förf till Dick Tarleton m. fl ) (Fortr, fr. föreg. AF.) Jorrocks hade tillryggalagt ungefär fem mil utan att ha mött någon, som kunde upplysa honom, huruvida öfversten verkligen tagit vägen åt det håll han förmodade. Den förste person han blef varse, var en gammal gumma, sem kom gående med stapplande steg och stödd på en käpp. Hon hade fällt kapuschongen öfver hufvudet, så att endast en ringa del af hennes ansigte var synlig. — Hollah, mor! Har öfverste Graham färdats förbi er? ropade han. Den gamlasvarade ingenting härpå. Jorrocks upprepade sin fråga med ännu högre röst. — Huru! hvad? Har ni sagt något? Jag är, tyvärr, döf, utbrast gumman: Utan att ana någon list, höll Jorrocks inne sin häst, när ban kom bredvid gqvinnan: I samma ögonblick fattade en kraftig hand det stolta djuret vid tygeln, och en pistolmynning riktades mot ryttarens panna. — Bort med ridspöet! ropade Shamus, en af den gamle jägarens söner. Det är högst opassande ått svänga detta i luften, när man helsar på en dam: Jag skäms verkligen öfver er brist på vett. Anstår det en gentleman att bete sig så? Bort med spöet, säger jag, tillade han i strängare ton, eller också krossar jag din hjerna, du svarte cromwwellian. — Hvem, tusan, är ni?