Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 1

— Hvem ha ni här? frågade ban, när han fick se de ankommande och deras fånge. — Hvilken annan än brudgummen, svarade Shamus skrattande. — Skurk! utropade den förtörnade fadren, då hamn kände igen Jorrocks Om det vore möjligt att ni kungde urdgå galgen — ty ni har genom era brott förtjent att blifva hängd tio gånger — så skulle jag med egen hand skjuta ihjäl er såsom en galen huud. Hvad er beträffar, mina vänner, tillade ban, vänd till arbetarne, skall jag icke glömma den stora tjenst, ni bevisat mig. Varen säkra derom. Jorrocks insåg, att för bonom fanns blott eu utväg till räddning; denna utväg valde ha: naturligtvis. Han fruktade döden; men att blifra häng: ansåg han vara det värsta bland alla dödssät.. Han tog ett språng, och innan de persone:, som omgålvo honom, hunno fatta hans afsigt, än mindre förhindra dess utförande, hade han försvunnit bland de vreda böljor, som slogo mot klippans fot. Soldaterna afsköto en mängd skott efter honom. Alla voro öfvertygade om alt han blifvit dödad; men det är anledning förmoda att ban icke allenast icke blef träffad af kulorna, utan äfven lyckligen undkom vågorna och anlände till England — utblottad på allt. Han blef cen tiggare, och för en menniska med hans karakter kan icke något hårdare straff än etta gerna tänkas. Dö äfventyr, han sednare upplefde såsom guintsmugglare i Folkstone,. höra icke till denna berättelse. Så