Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 1

fordra, för att återgifva mig friheten, och jag betalar er den begärda summen med guldmynt med blänkande guldmynt. Förskona mig, fort for han, för himmelens barmhertighets skull skona mig! — Har ni icke något annat anbud att göra oss, som kan vara ännu mera lockande? frågade männen. — Jag har ivflytande hos regeringen: — Vi veta detta, men anse oss derföre icke ha anledning att prisa er lycklig. — Detta inflytande skall jag begagna, för att utverka pardon åt er. Jag vill bekönna allt. i Äfven nu skrattade man åt honom, så att han fann för godt, att under återstoden af vär gen iakttaga tystnad. Det blef natt, innan man uppnådde den klipprika kusten. Oceanens brus lät höra sig, och Jorrocks märkte väl att man förde honom till hålan. När man kom i närheten af denna, blef han varse en sällsam grupp. Ea afdelning dragoner, försedda med facklor af ingången till hålan: Man hade nyss be generalen och hans dotter ur deras fän och båda tackade på det hjertligastc junrant OChells och fader Karoolan för sin be friclse. -— Mig är ni ingen tack skyldig, utan dennc herre, svarade den unge officern, vänd till da men; ty om icke han visat mig vägen, skulle det ha varit mig omöjligt alt utföra er fars befallning. Herr generalen skall icke få någor ro, förrän han vet er vara i säkerhet. General Talbot log.