Dagens Nyheter – 4 december 1866, sida 1

Man hade befallt dem att Laga bonom lefvande till fånga, och de hade utfört sitt uppdrag med särdeles stor skicklighet. — Hvad ämna ni göra? utropade den öfverlistade bofven. Glömmen icke att starka trupper för närvarande äro förlagda i Galway. Ni tänka väl ej mörda mig? — Att hänga är icke detsamma som att mörda, yttrade en af männen, medan han band hans bänder tillhopa på ryggen. — Förmodligen, sade en annan, skulle han heldre ha sett att ban fått gifta sig. Jorrocks blef icke, såsom han väntat, oöfverhopad af förolämpningar eller förebråelser, utan folket behandlade honom med mycken köld, samt ådagalade ett allvar och en beslutsamhet, som förskräckte honom. Blott en gång tillät ban sig fråga, hvart man ämnade föra honom. — Till en bröllopsfest, min käre vän, svarade Shamus. Generalens dotter väntar på er, och presten står färdig. På vägen till bålan, passerade de det ställe, der Jorrocks försökt mörda vår bjelte. Den föraktlige mannen ryste, när han kände igen platsen; ty han var icke en sådan person som, efter att ha spelat ct högt spel och tappat, finner sig i sitt öde, utan att förlora modet. Tvärtom blef han djupt nedslagen, och ehuru han borde ha insett att han icke kunde besticka sina väktare, börjede han likväl bjuda stora summor för sin frihet. — Jag är rik, sede han, rik nox, för att grundlägga allas er lycka. Hvartill gagnar det er, att jag blir dödad? Sägen blott, hvad ni