Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 3

Grefve Bismarck ankom bit I går afton. Ett kafferep. HENNES NÅD. God vänner och systrar, hur ljufligt att tömma Den ångande drycken i vänskapens lag Och lemna allt sorgligt och glömma, ack, glömma De bittra bekymren! — FRUN. . Ja, så tycker jag! En liten diskurs är rätt ofta behöflig, När tiden är syndig och ond och bedröflig. HENNES NÅD. Vi se till exempel, att menniskor finnas, Som ej vilja lemna hvarandra i fred, Och när deras syften ej lätt kunna vinnas, Så svära de bort sig åt frestaren led, Som går som ett rytande lejon och spanar, Och visar sig just der man minst honom anar. — Men biskopsembetena vill man indraga! FRUN. En fördel för landet det vore helt visst. HENNES NÅD. Men ni skall få se, att man nog tänker jaga Hvar prest, som vi äga, ur landet till sist! Nog komma väl fåren, de arma, till korta, När trogna och vaksamma herden är borta! — Och tänk såna påhitt, att nu titulera Hvar ofrälse flicka för fröken. — FRUN. : 2 211: Det är Ju ej mer än billigt, och kan ej genera En adelig fröken. HENNES NÅD. Säg ej det, ma cher! Vårt stånd är det första, och jag vill blott säga Att titlar vi böra som förmån dock äga. MAMSELLEN. Ack, låt det ej anledning ge till dispyter! Mamsell har man kallat mig ända tills nu, Och aldrig den titeln mot fröken jag byter, — Ty lägger jag bort den, så blir det mot fru. — Nog är det väl skillnad ändå, vill jag fråga, På rika och arma och höga och låga? HENNES NÅD. Nå, nå! kära vänner, att nu disputera Var inte min mening, och är ej mitt sätt. Vi sköta oss sjelfva, hvad ha vi med flera? Må hvar ha sin titel och bära den rätt. — Men hvarföre sitter madam der så sluten!? — Nå! fram med allt nytt, som ni har, på minuten. MADAMEN. För folk, såsom jag, passar bättre att höra Och tiga — jag tror det — i finare lag. Men efter ers nåd det så vill, så må göra; Jag har lite smått att förtälja i dag. Hvad säger ni om att få contribuera I fall ni en piga er tar eller flera? MAMSUELLEN. Det är ju förskräckligt! FRUN. Jag kan då ej fatta, Att folk icke skämmes för slika fösök? Ty tänken er obilligheten att skatta Blott för att ni har litet hjelp i ert kök! MADAMEN. Och skatta man får — så ett rykte förtäljer — För allt hvad man har, hvad man köper och säljer. Och nu har en krögare rymt ifrån staden Med femhundratusen kanhända ock mer. HENNES NÅD. Ja! det är så sant, ty det stått uti bladen. MAMSELLEN. Nå, krögaren gerna på båten jag ger. Ty handla med bränvin är simpelt god vänner. en kaffe är näktar — jag högt det bekänner. HENNES NÅD. Ack ja! denna dryck, som vi älska så mycke! — Säg, får det ej vara en påtår igen? — Det fins intet skönare, uti mitt tycke, Än ta lilla tåren på bit med en vän. Man glömmer då bort alla lifvets bekymmer Och sorgen och oron så lätt från oss rymmer. MADAMEN. Och tänk hvad den värmer och lifvar och glöder! — — Men nu får jag tacka, för hvad jag har fått Ty jag måste gå. — Man mig väntar på söder Att åter upprepa allt smått och allt godt. Fast svårt är att skiljas och härifrån knalla. Men pligten mig kallar. — Gud signe er alla: —M— RRRRRRRRRRRRRRROROMOJOOOOOROROORORO OJO 0 tr Å Uttydning på charaden i n:r 585: Motbok.