Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 2

gen; aflossades mer än ett skott af personers som stodo gömda bland buskar eller gärdesgårdar; de hvinande kulorna träffade icke målet. Utom sig af ångest och icke vågande återvända; hvilket efter all sannolikhet skulle ha varit farligare än att fortsätta färden, sporrade han sin häst, hvilken satte af i vild galopp. Härigenom ville han rädda sig undan döden. — Jag törs icke lemna landsvägen, mumlade han: I skogen och på bergen träffar jag ännu mera hämndlystna fiender. I ett afseende hade öfverste Graham misskänt sin medbrottsling: Jorrocks blef ännu mera förvånad än han sjelf; när han fick höra att general Talbot anländt till Galway: I likhet med sin beskyddare tänkte han straxt fly, för att undgå det straff som skulle drabba honom, i händelse han blefve ertappad: Men sedan den första förskräckelsen lagt sig; började han med kallt blod fundera närmare på saken; och en misstanke om att något bedrägeri skett, uppstod hos honom; Vinsten var alltför locr kande, för att han skulle så lätt förmås till att öfvergifva spelet; och han beslöt se general Talbot, för att med egna ögon öfvertyga sig om att det verkligen var samme man; som han inspärrat i hålan; I och för detta ändamål begaf han sig till hotellet och lyckades, med hjelp af en kypare, som han gaf drickspengar, få sin önskan uppfylld: Pe djefvulskt leende krusade hans tunna läppar, när han genom nyckelhålet å en dörr, som ledde till generalens rum; såg den okände sitta vid ett bord; samtalande med major Strauge och någta andra officerare;