Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 2

— Åt major Strange, lydde svaret; hvilken tillika fått i uppdrag att föra befälet öfver regementet: Nu gjorde det skurken ondt i själen att vår hjelte icke kunnat förmås till att göra motstånd vid det tillfälle, då han blef tagen tillfånga i Kattys stuga: Flere af den listige mannens verktyg hade nemligen fått tillsägelse om att skjuta ihjäl honom under striden: Att trotsa sin förmans befallning ansåg öfversten vara oklokt, då han ju nu i sjelfva verket förlorat all makt; Hvarken officerare eller soldater skulle — han visste det — ha bistått honom; Att afvakta majorens återkomst och låta sig föras i fängelse var icke heller rådligt. Han beslöt derföre att fly till Burna Castle, der han hoppades finna så väl säkerhet för ögonblicket som tid till att öfverlägga: — Den bofven Jorrocks har förrådt mig, tänkte han: Han steg till häst och redigalopp ur staden; Han styrde kosan till Burna — till det hem, der han tillbragt sin ungdom och der den häftige men godhjertade Patrick ONeil bevisat honom så mycken godhet. Den välvillige gamle mannen hade nemligen tagit hand om honom, då han var en liten faderoch moderlös gosse; samt låtit honom uppfostras jemte sin arfvinge, hvilken åter å sin sida egnat honom en broderlig tillgifvenhet. Huru denna välvilja och detta förtroende blefvo lönade, veta våra läsare blott alltför väl. Andtligen var den tid kommen, då den förrädiske Ulic började skörda de bittra frukterna af sitt utsäde; ty när han red utefter landsväi