Dagens Nyheter – 3 december 1866, sida 1

detta förtroendeuppdrag samt ofantligt smickrad af de ordalag, hvari befallningen meddelats; jag har icke den ringaste föreställning om, hvar det af er namngifna stället ligger. Jag har förut aldrig hört talas om S:t Hildas håla. — Jag har redan tänkt derpå, afbröt honom den okände, och jag skall gifva er en vägvisare, hos hvilken jag redan står i stor tacksamhetsskuld; ty om han ej varit, mina herrar, skulle jag icke nu befunnit mig i Galway. Detta var bokstafligen sannt: Fader Karoolan, vägvisaren, hade nemligen icke allenast hjelpt honom att uppsöka vagnen, som blifvit indragen i skogen; utan äfven skaffat hästar och sjelf farit med till staden: Om icke alla arbetare i trakten varit vid marknaden, skulle han utan tvifvel också ha befriat fångarne ur hålan: Den förmente generalen ringde; och den värdige prestmannen inkom ur ett bredvid liggande rum. — Detta är den herre, om hvilken jag talat, sade den okände. Behandla honom med tillbörlig aktning och framför allt skynda er! Tänk på fadrens oro och dottrens ångest. När löjtnanten och fader Karoolan lemnade rummet, utbytte den sednare en blick af uppmuntran och tillfredsställelse med den okände, Ungefär en half timma fortfor denne att med lugn och sjelfbeherrskning samtala med de personer, som voro tillstädes, ehuru den stora ansträngningen naturligtvis kostade ofantligt mycket på honom. De frågor, han framställde angående disciplinen vid regementet och en mängd till tjensten hörande detaljer, ingåfvo officerarne en hög tan,