Dagens Nyheter – 1 december 1866, sida 2

denna ovärdiga behandling kom han på den tanken att blifva soldat: Han anmälde sig i hemlighet, blef antagen och seglade till Korsika, der hans regemente då låg; utan att hans föräldrar hade någon aning om hans förehafvande. Den unge Bernadotte egnade sig med stor ifver åt den militära tjensten. Emedan en soldats aflöning alltid var mycket knapp och Bernadotte icke erhöll någon hjelp från föräldrahemmet, en hjelp, hvarom han aldrig anhållit, och som han kanske icke en gång skulle hafva antagit, såg han sig nödsakad att söka sig en biförtjenst. Han fann ingen annan sysselsättning än att arbeta vid en väganläggning, antog likväl och förrättade detta grofva och tunga arbete. När han ofta redan tidigt på morgonen fullgjorde sitt dagsarbete, såg han bondqvinnorna från de kringliggande byarne gå till salutorget med sina rikt fyllda korgar. Såsom en flitig arbetare gaf han dock föga akt på de förbigående. Endast en gång, då han tillfälligtvis vände sig om, såg han en bondflicka af så utomordentlig skönhet att han stannade såsom förtrollad. TLikasom alla qvinnor på Korsika var hon den tunga bördan på hufvudet. Hon hade en blomstrande, kraftig gestalt, stora, eldiga ögon, elfenbenshvita tänder, hvilka genom den mörka hyn sågo ännu merå glänsande ut. Hon dar den i Korsika brukliga mandrillan, en duk, som betäcker pannan och knytes omkring hufvudet, tätt slutande sig till detsamma, så att håret icke synes; en hufvudbonad, som isynmerhet kläder unga flickor väl: Bernadotte såg så länge efter henne, tilldess hon försvunnit ur hans åsyn: Hela dagen tänkte han på den sköna synen och gladde