2 AA SS REN tenn ANA RARE — Vi ha väntat er sedaa tre dagar tillbaka, herr general, yttrade majoren. — Jag skulle också ha varit här för längesen, svarade den okände, såvida jag icke blifvit uppehållen på vägen genom en djerf och— det må jag väl säga — nästan otrolig våldsbragd; som utan tvifvel icke ens inom detta upproriska distrikt någonsin förr torde ha förekommit. Officerarne åhörde detta yttrande med myeken förvåning. — Min vagn blef omringad af stråtröfvare och en af mina betjenter mördad; de öfrigas öde känner jag ännu ej, men jag fruktar det värsta. Öfver tolf timmar har jag varit inspärrad i en djup håla ett par mil härifrån; Genom en slump lyckades det mig att fly och återkomma till min vagn: Fröken Talbot bes finner sig emellertid ännu i den skurks händer; som utfört det förtvifiade dådet. Den egentliga afsigten med detta har varit att hindra mig från det befäl, som hans majestät åt mig uppdragit: Ett ögonblicks tystnad inträdde: — Men jag har ännu icke sagt; hvad som enligt min tanke är det värsta af allt; fortfor derefter den förmente generalen; En man, som är hedrad med en förtroendepost; har anstiftat detta våld: — Huru heter han; herr general? frågade officerarne med en mun: . — Öfverste Graham: (Forts.)