Dagbladet, som i alla sina dagar varit när stan alla ministörers tjenstvilliga vapendragare, har i går iklädt sig den juridiska skruden och trädt fram för att göra ned alla dem, som klandrat regeringen för att den utan att fråga efter rikets ständers samtycke har förfogat öfver kronans jord och satt staten i skuld för att göra en öfverintendent och några hofmålare till viljes. j Den ministerielle sakföraren i Dagbladet räsonnerar på följande sätt: Om konstitutionsutskottet finner att någon statsrådets ledamot uppenbarligen handlat emot rikets grundlag, skall utskottet ställa en eådan under tilltal af justitieombudsmannen inför riksrätten. Nu har konstitutionsutskottet icke ställt under tilltal den finansminister som undertecknat beslutet om upplåtande af en del af Carl XIII:s torg åt atelier-byggnadsbolaget: Ergo har konstitutionsutskottet icke funnit beslutet stridande mot grundlagen. Detta räsonnemanz låter mycket afgörande; men det haltar dock så illa, att det faller hvar man i ögonen. Konstitutionsutskottet är sammansatt af menniskor. Menniskorna äro icke fullkomliga. Således var icke heller 1866 års konstitutionsutskott fullkomligt. Det blundade någon gång ochmedan det blundade halkade finansministerns fläck förbi utskottets ögonlock. Märkligt för sjelfva saken är att Dagbladets ministerielle vän icke inlåter sig på frågan om huruvida finansministeras åtgärd var grundlagsenlig eller icke. På grund af denna tystnad kan man räsonnera så: när Dagbladsförfattaren icke försvarar åtgärden, så ogillar han den. Om -konstitutionsutskoitet hade varit vaket och ställt fisansministern under åtal, och riksNT ART