De närvarande skyndade genast till matsalen för att meddela nyheten åt öfverste Graham och major Strange, hvilka de funno fördjupade i ett. allvarsamt. samtal. Den sednare hade fästat sin förmans uppmärksamhet på det oriktiga att under förhandenvarande omständigheter lemna befälet öfver regementet åt en underordnad. Härigenom finge han, majoren, bära allt ansvar för hvad som komme att åtgöras. Afven -herr Strange började ångra att han biträdt deras åsigt, som dömt Redmond ONeil till en förtidig graf. — Min ärade vän! utropade han, i det han bjertligt skakade adjutantens band. Ni skulle icke ha beredt mig större glädje om ni kommit till mig med en öfverstelöjtnantsdiplom; än ni gjort genom denna underrättelse. Jag kan ej beskrifva, huru lugn och glad jag nu känner mig. Den lågsinnade; äreförgätne skurk; som låtit taga sin förman till fånga, träffade deremot denna nyhet såsom ett åskslag: — Har Jorrocks bedragit mig? frågade han sig sjelf. Eller har det lyckats generalen att utan bjelp komma ut.ur hålan? Och vet ban att jag har tillskyndat honom det obehagliga äfventyr, för hvilket han varit utsatt? — General Talbot har anländt till hotellet, berättade löjtnant Chells, som nu inträdde i rummet. Märkvärdigt nog, förhåller sig folket mycket lugnt och stilla: I enlighet med. etikettens föreskrift beslöts att officerarne genast skulle uppvakta generalen. — När blir ni färdig, herr öfverste? frågade majoren. : — Ni glömmer att jag anmält mig såsom