Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 2

utan min ära, hvilken är mig vida dyrbarare än lifvet. Jag förklarar att de bref, som ni nu hört uppläsas, äro falska. Förr skulle jag ha afhuggit min hand, än jag begagnat den till att skrifva sådana saker — jag skulle ba ryckt hjertat ur mitt bröst, om jag funnit det vara i stånd till att hysa så brottsliga, så skändliga tankar! Ar det sannolikt, är det möjligt att en varelse i mensklig gestalt kan tillstyrka sådena bofstreck? Huru kan man då tro mig derom, när man känner, eller har tillfälle att underrätta sig om, mitt förflutna lif och min närvarande ställning i samhället? — Efter hvad jag hört, har ni någon tid uppehållit eri Frankrike? yttrade kapten Lumley: ooo— Det är sannt. — Och deltagit i eröfringen af Bastiljen? — Jag var en ibland de första vid stormningen; svarade fången med stolthet. — Ah! hviskade kornetten till en kamrat; som satt bredvid honom, och hvilken, i likhet med honom sjelf, började finna ransakningen tråkig, mannen är en äkta republikan — det vill jag slå vad med er om. Min pappa har en djup afsky för alla republikaner. — Ni får icke längre begagna uttrycket pappa, yttrade hans vän som tjenstgjort vid regementet sex veckor längre än han; det låter så barnsligt och passar icke en officer. — Ah! jag tackar er för denna påminnelse; Det låg någonting förskräckligt i den kalla; cyniska fräckhet, hvarmeåd Jorrocks aflade sitt vitnesmål. Den förbärdade syndaren hade lyftat de tusen punden i banken och erhållit en fullt bindande revers å återstoden af den be