Dagens Nyheter – 30 november 1866, sida 1

Den skrifvelse som innehöll order om krigslagens förkunnande i distriktet Galway, samt den af öfverste Graham skriftligen meddelade befallning om krigsrätts hållande lästes först upp, och derefter anklagelseakten. Det påstods i denna att fångarne åstadkommit en sammansvärjning i afsigt att omstörta de bestående förhållandena, att de på allt sätt sökt uppegga insurgenterna till att anfalla de soldater, som blifvit utsända för att gripa dem, äfvensom att de anlagt mordbrand och gjort sig skyldiga till en hel mängd blodiga dåd. Den stackars Phelim förmådde icke dölja sin harm. Mer än en gång, under det att anklagelsepunkterna framställdes, afbröt han adjutanten genom en mängd utrop och försäkringar om Redmonds oskuld. På sig sjelf tänkte han deremot icke alls: — Det är icke sanot! utbrast han. Allt detta är en skändlig lögn! Man har stiftat en komplott för att beröfva honom hans arf. — Tyst! afbröt honom vår hjelie, i det ban lade sin hand på hans axel. Gificke våra fiender den glädjen att se, buru djup smärta de ha tillfogat oss. — Jag bryr mig icke om de beskyllningar, som riktas mot mig sjelf, s arade hans fosterbroder, utan på er och dea goda klen. — Beröfva mig ej min sinnesstyrka genom att tala om Ellen, hviskade Redmond. — Det skall jag visst icke göra, suckade den trogne gossen; men milt hjerta blir så tungt, när jag kommer ihåg henne. De första vitnen, som framropades, voro jordbruksarbetare i baronierna Murlougb och Burna, hvilka anslutit sig till de förenade ir