Dagens Nyheter – 29 november 1866, sida 2

regemente; vid hvilket han nyss hade blifvit inskrifven. Denne sistnämnde var föga öfver sexton år gammal och skulle icke desto mindre sitta till doms öfver en menniska, anklagad för högförräderi: — Ah! Man säger att denne upprorsman är af god familj; yttrade ynglingen. — Det finnes, fördöme mig, ingen bättre, utropade major Flood: Han är ju en ONeil: — Jaså; ni menar väl att denna familj är den ädlaste i Irland? — Nej, öfverallt; svarade irländaren, som blef eldröd i ansigtet af förargelse; Jag önskade blott att den unge mannens grundsatser voro lika goda som hans blod; men sannolikt har han ärft bäggedera efter sin onkel herr Patrick: — Emellertid är det en lycka för honom att blifva dömd af krigsrätt: — Hvad menar pi dermed? frågade majoren; — Jo, att civile domare skulle ha låtit hänga honom, svarade den unge kornetten; vi åter låta skjuta honom; — För tusan, mumlade adjutanten, som stod ett stycke ifrån dem; fördjupad i läsningen af en tidningsartikel: Det skulle vara roligt att veta, hvilken nästa förändring blir. — Hvad sade ni? — Jag hörde icke på ert innehållslösa prat; genmälde den gamle militären. — Jag förstår er icke. — Låt honom vara i fred; Saville; sade kapten Lumley leende. Det tjenar ingenting till att vexla ord med Burton: Något tillkännagifvande i tidningen har nu väckt hans förargelse; : Hvad är det för slag; gamle kamrat?