Dagens Nyheter – 29 november 1866, sida 2

saväckande brott begingos då; och mycket blod flöt: Att en under sådana förhållanden sammankallad krigsrätt icke kunde fälla en opartisk dom, insåg Graham mer än väl. Den bestod icke allenast af officerarne, tillhörande hans eget regemente; utan äfven af sådana vid andra kårer, hvilka voro förlagda i staden. De flesta bland dem voro utmärkt hederliga och välvilliga personer; men de hade alla djupt inrotade fördomar, läto sig lätt ledas och voro intagna af oro för sin egen och sina familjers säkerhet; Och deras kära privilegier sedan! Tanken på att mista dessa var för dem högeligen plågsam. Herr Graham var fullt öfvertygad om att desse män redan på förhand fällt dom öfver fången: En hop officerare stodo och språkade i regementets matsal, som i hast blifvit inrättad till sessionsrum åt krigsrätten: Bland dessa befann sig adjutanten, en äldre man med ett ståtligt utseende, och som aldrig hunnit öfver löjtnantsgraden, ehuru han i nära fyrtio års tid tjenat i olika verldsdelar. Orsaken härtill låg ganska nära — han egde ingen familj, som lät sig angeläget vara att draga fram honom; såsom det heter; Hans meriter voro det enda förord han hade att stödja sig på; och i fråga-om befordran inom armen voro meriter hvad man i sista rummet fästade Kaptenerha Daunt och Lumley, båda trettio år yngre än han; resonnerade sangående det mål, som skulle komma under behandling hos krigsrätten; med några officerare vid stadens milis och en kornett; tillhörande. deras. eget