gjuta en ONeils blod. Heliga moder! Herr Redmond är ju den siste af sin stolta ätt! Vid framkomsten till kasernen lemnades vår hjelte och Phelim åt vakten; som genast förde dem i fängelse: — Jag frågar er ännu en gång, sade öfversten till löjtnant Chells, om ni vill utlemna det bref, som jag i natt affordrade er. — Jag är nu mindre än någonsin sinnad att i detta afseende gå era önskningar till mötes. Jag har nemligen sedan i natt sett och hört alltför mycket; för att icke ::;. — Då får ni genast träda i arrest, afbröt honom öfversten vredgad: Löjtnanten besvarade dessa ord med en blick af den största förvåning: Intrigmakaren spratt till och frågade sig sjelf om han möjligen genom denna godtyckliga befallning öfverskridit klokhetens gränser. — Ni torde hafva den godheten, herr öfverste, yttrade den unge mannen; ait säga mig, af hvilken orsak ni låter arrestera mig. Det kan väl icke gerna vara derföre, att jag vägrat visa er ett enskildt bref från en regementskamrat? — Jag är icke skyldig att för er förklara bevekelsegrunderna till mina handlingar. Det är nog, om jag aflägger räkenskap inför dem, som ensamma hafva rätt att döma öfver mina åtgärder. — Skall jag säga er hvilken bevekelsegrunden är? frågade Chells, i det ban försigtigt såg sig omkring, för att göra sig förvissad om att intet vitne befann sig i närheten. — Som ni behagar; min herre: — Ni vill genom att sätta mig i arrest bindra