Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 1

Sken och Verklighet. Roman af j. 7. Smith (förf. till Dick Tarleton m.fl.) (Forta. fr. föreg. AF.) Far och dotter hade sorgfälligt undersökt hålans många vrår, i det fåfänga hoppet att finna en utgång; hvarigenom de kunde fly: Men de hade letat förgäfves: — Om blott mitt barn vore i säkerhet, mumlade generalen: Då kunde jag trotsa den oförskämde stråtröfvare, i hvilkens våld jag befinner — Ert löfte, tänk på ert löfte, fader, utropade fröken Talbot; i det hon slingrade sin arm omkring den gamles hals: Se, se! Härvid pekade hon på en man som långsamt sänkte sig ned genom öppningen: Han måste ha varit mycket skicklig i konsten att klättra, emedan han nedsteg utan tillhjelp af tåget: Detta hade nemligen Jorrocks tagit bort: — Det är icke vår förföljare svarade den gamle militären i förhoppningsfull ton. Han skulle ej ha mod till att göra ett sådant .vådligt försök; ty den grymme är alltid feg. Kanske sänder oss försynen en bjelpare i vår nödställda belägenhet. Hans. aning. bedrog honom icke. Några sekunder -derefter stod den okände helbregda vid hans sida; — Hvem är. ni? frågade fångarne bastigt: — En -menvniska: — Detta svar är kort men säger rycket,:anmärkte.generalen. — Om jag också uppgåfve ett dussin namn, :