Dagens Nyheter – 28 november 1866, sida 1

hans toalett var då alldeles i ordning; Hvad hans hållning angår, lemnade den intet öfrigt att önska. Fångarne kände sig båda öfvertygade om att han i sina dagar varit militär. — Teg mina vapen, sade han, i det han lemnade generalen ett par utmärkta pistoler: De skola åtminstone sätta er i stånd att dyrt sälja ert lif. — Och här är min fullmakt, svarade den gamle. officern, som nu fullt och fast trodde den besynnerlige mannen om att ha redliga afsigter. Så framt det icke blir upptäckt att ni utgifver er för att vara en annan än den ni är, så blifva vi säkert räddade. — Och jag får hämnas på den; som förstört min lefnads lycka; tillade den okände med högtidlig röst: -Lef väll Måhända beror ett menniskolif af min skyndsamhet. Far och dotter åsågo med förundran, huru den okände med nästan öfvernaturlig styrka klättrade från det ena klippstycket till det andra och slutligen försvann genom den trånga öppning, hvarom vi redan förut talat. Aldrig förr bade man sett en så talrik mängd landtbor i Galway, som den dag, då vår hjelte atresterades. När öfverste Graham med triumferande min gick öfver torget, åtföljd af sina fångar och dem som bevakade dessa, hördes ett starkt sorl af ovilja bland folkbopen. Det var företrädesvis arrendatorerna på de stora godsen Murlough och Burna som gåfvo uttryck åt sin harm: — Huru svart hans själ än må vara, yttrade en ibland dem, skall han dock icke våga ut