lägsnat sig. Vänd tillbaka till er koja. Katty och Ellen behöfva tröst. — Har då ers ärevördighet en så dålig tanke om dem, att ers ärevördighet tror det de sitta i lugn vid spiseln; då Redmonds lif är i fara. Katty och min dotterdotter hafva vid det här laget underrättat hälften af baroniets invånare om hvad som händt. Blicka åt vester, tillade hon, och ni skall finna att mina ord äro sanna. — Jag ser eldar på bergen; utropade gossen. — Ack! om jag också kunde se dem! återtog Mary Sullivan med hänförelse: ONeils blod skall icke förspillas såsom vatten, om Galways män likna sina fäder; Lefvande och döda vaka öfver herr Redmond, starka armar skola slå hans fiender. De blinda och ålderstigna kunna blott bedja för honom: Den trogna varelsen styrde sina steg tillbaka till stugan, sedan hon anhållit om och undfått fader Karoolans välsignelse. På prestens uppmaning följde henne gossen såsom vägvisare. Vi bedja våra läsare göra den okände sällskap till S:t Hildas håla, hvarest general Talbot och dennes dotter under ytterlig oro afvaktade Jorrocks återkomst. Deras belägenhet var i sanning högst beklaglig. De hade att välja mellan död och vanära, Den gamle militären hade med stoisk fasthet beslutat att rädda sin dotter från den sednare olyckan; Han ämnade uppoffra hennes lif, om det blefve nödvändigt för hans afsigts förverkligande. (Forts.)