Dagens Nyheter – 27 november 1866, sida 1

i trasor höljde gosse, som, utan att sjelf vara sedd, bevitnade general Talbots förut beskrifna äfventyr, . huru hans vagn blef omringad af röfvare, en af hans tjenare dödad samt han sjelf och hans dotter bortförda såsom fånger. — Den berättelse, som du meddelat oss, är alltså sann? gade den okände; när gossen slutat tala. Gossen såg honom i ansigtet med en min, som på en gång uttryckte förvåning och harm. — Hvad har ers nåd för en tanke om mig? frågade ban. Tror ers nåd, att jag vill tala osanning i en prests närvaro? — Så märkvärdig och osannolik än saken synes, böra vi väl tro pojken, yttrade fader Karoolan. Emellertid förstår jag icke bevekelsegrunden till denna förtviftade handling. Är du fullt säker på, fortfor han; vänd till gossen; att det var Shawn MCaul som anförde banditerna? — Ja visst; jag känner ju honom så väl: Hans svarta skägg, hans oroliga ögon och hans besynnerliga röst göra honom minsann ganska lätt igenkänlig, Och Pat Finlay var också med. Jag skall säga, det var just han som skjöt ibjäl den fina herrn med höga hatten och guldbanden på rocken — honom, som red bredvid kusken. Och den gamla herrn och damen; som var så vacker, blefvo förda till hålan:; Gossen, som ville berätta så mycket nytt han möjligtvis kunde, hade talat särdeles fort och gjorde nu ett uppebåll, för att hemta andan: — Till hålan:. Hvilkan håla?