— Jag upprepar ännu en gång mitt påstående: detta bref måste jag se. — Oiverste Graham, ni är min chef, men jag erkänner er icke vara berättigad att läsa mina enskilda bref och vägrar derföre att uppfylla er begäran. — Då får ni också ansvara för följderna af er vägran, utropade herr Graham i högdragen tor. — Hvad följderna angår, penmälde den unge mannen, ansvarar jag gerna för dem. Order om aftåg gåfvos nu; och Redmond och Phelim blefvo förda såsom fångar till Galway, bevakade af hvar sin dragon, hvilka voro ålagda att skjuta ihjäl dem, ifall de gjorde något försök att rymma; LiV. På en kulle, från hvilken man hade en vidsträckt utsigt, stodo tre personer. Skog och dalar samt enstaka stugor, som lågo på ganska långt afstånd från hvarandra, voro synliga i det klara månskenet. Månan sjelf afspegladesi den lilla sjö, hvilken sträckte sig tvärsöfver den närmaste slätten. Mun det är icke vår uppgift att skildra landskapet. Sådant anstår målare eller pocter. Vi fösta uppmärksamheten på de personer som stå på kullen. Två sf dem äro redan bekanta för våra läsare. Den ene är fader Karoölan och den andre den främling, som Ellen träffade i det förfallna klostret S:t Marys tornrum. Den tredje personen är ingen annan än den