Dagens Nyheter – 27 november 1866, sida 1

intetgjorda af er, när den unge herrn ännu var ett nyfödt barn. Dessa yttranden, i förening med vår hjeltes värdiga uppförande, bestyrkte den dåliga tanke; löjtnant Chells sedan lång tid tillbaka bildat sig om sin förman, hvilken, eburu han helt och hållet hade lörd Plausibles inflytande att tacka för den rang han innehade, bemötte sina underordnade med mycket öfversitteri, utan att bry sig om att ban derigenom sårade deras sjelfkänsla. Också beslöt den unge officern visa sina fångar all möjlig uppmärksamhet och vara så medgörlig, som bans pligt tillät. I stället för att befalla soldaterna visitera Redre onds fickor, uppmanade han denne att lemna fram siuva papper. — Gerna, sade vår hjelte. Han framtog en packe bref och andra papper, innehållande anteckningar m. m: Löjtnanten undersökte noggrannt brefvens innehåll och blef icke litet förvånad, då han fann ett bref, som var adresseradt till honom sjelf. Han genomögnade detta helt hastigt; det var från Arthur Ponsonby, och denne talade deri med de största loford om Redmond, som skött honom med en broders omsorg. Den sårade kornetten förklarade derjemte att, enligt hans åsigt, Redmend icke hade dena minsta del i det uppror; hvars stiftare han ansågs vara; — Detta bref, hevr ONeil, yttrade löjtnanten, är från den stackars Arvbur, och jag hoppas alt det skall komma er till stor nytta. Jag skall laga att dess innehåll blir bekantgjordt i den rätta stunden: — Ett af de skäl; som förmådde mig att