Dagens Nyheter – 26 november 1866, sida 3

. Rätteg.och polisnyheter. Pelisen Våldsamt uppträde. En eldare, vid namn Jonsson, hade förliden onsdags e m. å en restauration vid Regeringsgatan roat sig med att tillställa gräl och oljud. Då en af de innevarande gästerna aflägsnade sig för att skaffa hjelp till catt få ut orostiftaren, skyndade J. efter denne och gaf honom en grundligare, 8. k. halskaka., Sedan han af tillstädeskommen polisbetjening blifvit uppförd till vaktkontoret och derifrån skulle afföras till häktet, gjorde han våldsamt motstånd, skrek och förde oljud, dervid understödd af en dräng vid namn Bergvall, hvilken, då droska måst efterskickas och man ville hafva nämnde J. upp i denna, fattade honom i benen och försökte draga honom åter ned på atan. Jonsson, som i torsdags var inställd till örhör, förnekade alltsammans, hvarför målet uppsköts till lördagen för vitnens och Bergvalls inkallande. Då målet i lördags förekom intygade icke mindre än sex vitnen angifvelsåns riktighet, hvarefter Jonsson dömdes att böta: för fylleri 5 rdr, våld mot person å allmän plats 30 rår, för oljud å allmän gata 15 rdr samt för våldsamt motstånd mot poliskonstaplarne 50 rår, tillsammans 125 rdr. Drängen Bergvall bötfälldes till 100 rdr derför att han med våld sökt befria J. Dyrt misstag. Torparen Anders Carlsson, som åkt uppför Götgatsbacken och derstädes, i dimman ej kunnat fatta skillnaden emellan hästoch folkrygg, utan undfägnat en uppassare Dandanell med 6 eller 7 piskslängar, dömdes ilördags för denna sin bristande urskiljningsförmåga, att plikta tillsammans 25 rdr. Skymford. I fredags afdömdes det förut refererade målet emellan svarfvaren Westerlund och snickaregesällen Abr. Markus, deri den förre anklagat nämnde M. för hotelser och skymford af orsak att W. varit behjelplig vid afförandet af en full mansperson till vaktkontoret, och Markus dömdes att: för förolämpning mot person, som tillhandagått vid offentlig förrättning, böta 25 rdr, samt ersätta käranden W., för tidspillan, med skäligen ansedde 10 rår och ett vittne, Nilsson, med 1 rår 75 öre, Rädbhusrätten. Målet rörande poliskommissarien Cederborg, Efter ett längre förhör, rörande olikheten emellan mamsell Lundmarks förut meddelade vitnesmål och konstaplarnes, framträdde åklagaren och anhöll det alla tre vitnena måtte visas till sina själasörjare för att få ett närmare begrepp om edens vigt, då vitnesmålet, å endera sidan, ej kunde vara enligt med sanna förhållandet, enär mamsell L. bestämdt tagit på sin ed det H., hvarken vid det tillfälle då häktningen försiggick eller någonsin förut yttrat, det han vore ådömd något straff för bedräglig konkurs, hvilket deremot konstaplarne Sandqvist och Ternström påstått. — Kommissarien Cederborg gjorde härefter mot mamsell Lundmark, den: anmärkning, att hon efter hans förmenande hade stått i ett intimare förhållande till herr Hallberg, och drog deraf den slutsatsen att nämnde L:s vitnesmål i följd deraf ej kunde vara särdeles trovärdigt. Anmärkningen ogillades dock afrätten, hvilken framdeles skulle underrätta vitnena huruVR hänvisningen till deras själasörjare ansågs beöflig. Hösefter hördes såsom vitnen: Fängelsedirektören Jakobsson, notarien Röhl och herrar Ahlberg och Galny. Enligt hr J:s vitnesmål skulle H., som insattes i häkte den 25 april, den 27 inlemnat en skrift till öfverståthållare-embetets kansli, deri han anhållit att i stället för Långholmen, få i rådhusfängelset aftjena sitt straff. En kort stund efter denna skrifts inlemnande hade order från fogaten kommit om hans försättande på fri fot. Hrr Röhl, Ahlberg och Galny intygade sammanstämmande, att H. aldrig i deras närvaro yttrat sin fruktan för något å honom ådömt straff ej heller hållit sig undan. såsom man velat påstå, utan hade alla tre träffat honom ute tid efter annan från januari till medio af april, d. v. s. ett par dagar innan häktningen försiggick. Till ytterligare bestyrkande härå förevisade H. åtskilliga bref, hvilkas dato visade det H. under den omtalade tiden fört korrespondans med tvenne kronofogdar i trakten af Stockholm. Målet uppsköts till den 15 december. Länscellfängelset. Rånet vid Rotebro. På länscellfängelset företogs i fredags ransakning med båtsmannen Bissling, som, tillsammans med afvikne jernvägsarbetaren Larsson den 6 augusti på aftonen innevarande år i en Skogbacke i närheten af Rotebro gästgifvaregård öfverföll och rånade bonden Pehr Olsson i Smedby, Hammarby socken, och hvarvid Olsson blef. så misshandlad, att allmänna åklagaren och vitnen påstodo sig icke någonsin förr sett någon menniska så illa tilltygad. Olsson blef vid tillfället fråntagenstöflor och mössa och sedan halfdöende, öfverhöljd af svullnader, blånader och blod, qvarlemnad på platsen. Först morgonen derpå blef han funnen der och förd till sitt hem. Bissling, som påstår sig vid tillfället hafva varit rusig; och hos hvilken de rånade persedlarne blifvit furöra, har erkändt brottet under förebärande, att Pehr Olsson skulle vara skyldig honom 1 rdr 50 öre för arbete, och för det han ej fått den lilla summan, på detta våldsamma sätt velat utkräfva hämnd. I afvaktan på Larssons efterspanande och gripande har Bigzling hela tiden setat häktad, men som Larsson; fastän efterlyst, icke kunnat till. förhör inställas och icke någon spaning på honom vunnits, så yrkade allmänna åklagaren att målet måtte afgöras i hvad det Bissling rörde. Bissling, ar domhafvan