sina rop om dörrens öppnande; under det att. några bland dem utforo i svordomar och hotelser. Men Katty; som märkte hans afsigt, beslöt med sitt vanliga ädelmod att först möta faran: Hon öppnade hastigt dörren och ställde sig framför den uppretade skaran. — Hvad söka ni; frågade hon, i en öfvergifven och hjelplös enkas koja? — Soldaterna; som väntat sig få se en insurgent, beväpnad ända intill tänderna och beredd att sälja sitt lif så dyrt som möjligt, sänkte ofrivilligt sina vapen: — Vi söka Redmond ONeil; svarade löjtnant Chells, som kommenderade truppen; ty öfversten höll sig försigtigtvis på ett visst afstånd. Vi veta att han är gömd här, och motstånd skulle tjena till ingenting. — Han lärer, visst icke heller göra något sådant, svarade Katty: Officern inträdde nu i stugan; åtföljd af flera dragoner. När den förstnämnde steg öfver tröskeln; lade Katty sin hand på hans arm; ochi frågade i det hon såg honom i ögonen: — Ni vill väl icke tillåta att hans lågsinnade slägtinge med kallt blod mördar honom? — Hvilken slägtinge? utbrast löjtnanten förvånad. — Öfverste Graham. — År han slägt med ONeil? sade den unge officern. — Först har han beröfvat honom hans arf och traktar nu efter hans lif; forttor den trogna varelsens; (Forts.