Dagens Nyheter – 26 november 1866, sida 2

— Men jag bindes ieke af något löfte, sade Phelim, och så länge jag kan spänna hanen och jag ännu har en kula qvar.:. — Om ni håller af mig, afbröt honom Red: mond, så handla i öfverensstämmelse med min önskan. Tro mig, det är det klokaste atticke börja en strid, hvars resultater vi på förhand med nästan full säkerhet känna; Man måste naturligtvis föra mig till Galway; der blir jag ställd inför en domstol, för att undergå ransakning: Jag får då tillfälle att tala till mitt försvar och undviker den farliga lek; i hvilken min ovärdige slägtinge velat locka mig: Han har hoppats — jag genomskådar nu fullkomligt hans nedriga plan — att jag skulle inlåta mig i en förtviflad strid med de soldater, han utsändt för att gripa mig, och att jag derunder skulle bli dödad. Den unge mannen lade tvekande bössan ifrån sig: Han hade icke blifvit öfvertygad af de skäl hans fosterbror anfört, men han lydde honom; Annu aldrig hade han motsatt sig Redmonds önskningar, än mindre hans böner. Emellertid hade dragonerna suttit af, och deras tunga steg läto höra sig utanför huset: De slogo med bösskolfvarne några slag på den massiva ekporten; och en basröst ropade: — Öppna; i konungens namn! Ellen lindade sin arm om Redmonds hals: Hela hennes kropp skälfde; så förskräckt var hen. — Om vår lycka blir omintetgjord, hviskade hon i hans öra, skola vi åtminstone dö tillsammans; Redmond sökte lösgöra sig ur hennes armar; för att släppa in soldaterna; hvilka upprepade