Om de medborgerliga rättigheterna, För den stora svenska befolkningen i nordamerikas Förenta Stater har i år börjat i staden Cincinnati utgifvas en tidning, kallad Svenska Amerikanaren. Den talar rörande politiska och kyrkliga frågor ett sådant språk, som höfves fria och sjelfständiga män och den söker ingjuta sin och amerikanska folkets anda i sina läsare, hvilka, emedan en stor del af dem först på sednare åren kommit öfver från Europa, ännu hafva qvar alltför mycket af denna gamla verldsdels slafsinne. — I ett nyss bhitkommet nummer (för den 24 oktober) meddelar tidningen ett tal af en svensk, hr Hellström i Lawrence. Han har vistats 12 år i Förenta Staterna och stod på väg att återvända hem till Sverge. Det yttras om honom, att ban under vistandet i Amerika verkat mycket för upplysningens och bildningens spridande bland svenskarne der. Innan han anträdde återresan till fosterlandet samlade han omkring sig sina vänner och grannar och höll till dem ett tal, hvari han framlade sina åsigter om samhällets högsta intressen. Vi meddela här nedan några utdrag af hans tal, förvissade om att det skall göra en stor mängd af våra läsare gagn och nöje att läsa, under det att åtskillige, å andra sidan, torde blifva mycket förskräckta öfver att sanningar sägas eå oförtäckt: Mina vänner! Jag tackar eder för det mig beredda tillfälle att få säga eder ett gemensamt farväl, innan jag anträder resan till vårt gemensamma fädernesland, och gom det troligen är sista gången jag befinner mig i eder samling, kan jag icke underlåta att yttra mina tankar och öppna mitt bjertas känslor för eder. ; Var öfvertygad, jag lemnar icke de Förenade Staterna af missnöje med dess institutioner, vare sig i politiskt, religiöst, socialt eller industrielt hänseende. I tolf år har jag varit en fri medborgare af detta samhälle, och jag är glad att så hafva varit; jag upprepar det, jag är glad att så hafva varit, emedan jag här haft tillfälle förvärfva en praktisk erfarenhet i många hänseenden, som jag måhända skall hafva någon förmåga att göra frukt bärande i vårt fosterland. Jag skall icke vid detta tillfälle, då jag för sista gången ser eder församlade, underlåta att fritt yttra de känslor jag hyser och de principer jag omfattar för den sanna folkfrihetens utveckling i vårt fosterland och alla andra land. Frukterna på frihetens träd mogna långsamt, emedan egoismens svarta ränker stå såsom ett moln emellan det och ljuset; men liksom töcknet förskingras för morgonsolens bländande strålar, likaså upplösas mörkrets intrigerande makter för folkupplysningen, emedan folkupplysningen är den sol som bringar frukterna på frihetens träd til mognad. Det är klart att så är och deraf följer att det är hvarje tänkande mans pligt, att uppmana sina medborgare till att höja sina tankar litet öfver de alldagliga timliga behofven för kroppens föda och sinnliga förnöjelse. Själen som är eller bör vara kroppens verldsliga ledare, behöfver också sitt ljus. Själens ljus är vetande, vetande är upplysning, upplysning leder till goda seder, och till förståndigt utförande och bevakande af samhällets pligter, liksom egna intressen. Menniskan har en ögre bestämmelse än det döda kugghjulet i ett maskineri, ehuru vi (liknelsevis) kunna säga det hvarje arbetare är ett verkande kugghjul i det stora drifhjul, som håller i verksamhet det industriella maskineriet, hvilket föder stater och gifver dem anseende, rikedom och ära. Just derföre har han också en naturlig rätt att ega en röst i tillsättandet af den styrelse, som gifver lagar för deras verksamhet och upprätthållelse, med andra ord: en fri man i ett fritt samhälle är en delegare i detta samhälles styrelse, och såsom sådan är han pligtig att känna, icke mindre sina skyldigheter än sina rättigheter, det är hans pligt att studera sig in i gamhällsförhållandena, och ett sådant samhälle är de Förenta Staternas republik. Mina vänner, tillåt mig att fästa eder uppmärksamhet på, att tidningar och andra verldsligt upplysande skrifters läsning är nästan lika så nödvänig, som bibelläsning och afhörandet af de bästa kristliga predikningar, emedan det är oss lika nöd