Dagens Nyheter – 24 november 1866, sida 3

och da Nan Sax Mi5, radd och Dlyg, uycka Mig närmare intill min vän, frågade han: Har du fått dig en liten son? Jag visste icke att du var gifto, Min ledsagare förklarade nu sammanhanget: Ja, ja, det är det samma. En liten vacker gosse! Räck mig handen! Du skall inte vara rädd för kungen. Han gör inte barn något illav. Och så lutade han sig ned öfver mig och kysste mig på munnen. Jag kände mig stolt och glad och var nära att gråta. Vid min hemkomst berättade jag händelsen för mina föräldrar, hvilka naturligtvis blefvo utomordentligt förtjusta. Jag kommer ännu ihog den, såsom hade det händt i går, och det är icke osannolikt; att det intryck, den efterlemnat, har uppväckt och befästat de loyala känslor, jag alltid hyst för de konungar, hvilka under min lefnad suttit på Danmarks tron. Bestraffad patriotism. Pifliga polisen i Rom har häktat flere köpmän, hvilka höllo sina bodar stängda den dag, Victor Emanuels intåg i Venedig egde rum. En duktig trädgårdsmiistare. Vid en frukt-utställning, som nyligen egde rum i San Francisco, hade en ende utställare exporat: 265 olika slag af äpplen, 80 af persikor, 12 af qvitten, 240 af drufvor, 5 af fikon; 13 af plommon, 40 af torkad frukt, 2 af russin och 11 slag af inläxdskt vin. Olycka genom bruk af krinoZe. En dag i förra veckan inträffade i London ånyo ett olycksfall, hvilken får skrifvas uteslutande på krinolinernas redan förut nog långa meritlista. En fru Hargreare skulle i lördags morgon gå fram mellan frukostbordet och kaminen, dervid hennes klädning, hvilken var utspänd af en vid krinolin, kom i beröring med elden i kaminen och ögonblickligen antändes. På den olyckligas rop om hjelp kommo några af tjenstfolket inrusande och lyckades släcka elden, likvisst icke förr, än klädningen uppbrunnit; Fru H. erhöll så svåra brännskador, att föga hopp förefanns om hennes vederfående. Garotterings-säsongenr i London har med de mörka aftnarne åter börjat och tyckes i liflighet icke gifva de näst föregående årens säsonger efter. För att gifva våra läsare ett begrepp om, huru illa det i anledning häraf för närvarande är beställdt med säkerheten till lif och egendom i det stolta Albions hufvudstad, meddela vi här nedan ett kort referat öfver de garotterings-mål, hvilka på en dag handlades vid en af Londons polisdomstolar. En 30 års qvinna, tilltalad för öfvervåld och rån. på öppen gata. Anklagelsen lydde: Den öfverfallne hade mellan klockan 1 och 2 på natten gått förbi den anklagade på gatan. Hon stod då inbegripen i samtal med en karl. Knappast hade käranden hunnit förbi dem, förrän han bakifrån erhöll ett så våldsamt slag i hufvudet, att han förlorade sansen. Då han åter kom till sans, befann han sig vara intagen på ett lasarett, der han måste qvarligga öfver en vecka i följd af det erhållna, våldsamma slagit. De penningar, han vid tillfället bar på sig, voro försvunna: Den anklagade hade varit deporterad, men fått återvända med s. k. frikorta; Walter Moonei, en illa känd personlighet, anklagad för öfvervåld mot flera personer på öppen gata. Den tilltalade dömdes, såsom vådlig för allmänna säkerheten, till — en månads straffarbete. En tjugu års yngling, anklagad för försök till rån på öppen gata. Käranden hade klockan 11 på aftonen gått förbi den tilltalade, hvilken stod i ett gathörn, inbegripen i samtal med tvenne karlar: Käranden frågade i förbigående om han var stadd på rätt väg till uppgifvet ställe. I samma ögonblick sökte den tilltalade rycka till sig kärandens klocka, hvilken följde med ur fickan, — men kedjan höll. Den tilltalade tog då till fötterna, men eftersattes och fasttogs med polisens tillhjelp: Domen lydde: 2 månaders straffarbete. William Ginner, förut straffad för stöld och öfvervåldl, anklagad för öfvervåld och försök till rån på öppen gata. Anklagelsen lydde: käranden, en fremling, hade blitvit öfverfallen af den anklagade, hvilken försökte att frånrycka honom hans klocka. Den öfverfallne försvarade sig och fasthöll rånaren till dess hjelp hann ankomma. Domen lydde: 7 års straffarbete. David Benjamin, karamellbagare, 23 år gammeal, anklagad för öfvervåld och rån på öppen gata. Vid rånet tillgrepos 2 tiopund-noter en fempunds-not, sex pund sterling i guld och 15 shilling i silfver. Anklagelsen lydde: käranden hade klockan !2 7 på aftonen vid fullt dagsljus, gått sin väg framåt på en af Londons mest trafikerade gator. Då han kom till hörnet af en gränd tillfogades honom med ett hårdt till hygge, troligen en s. k. mankill, ett slag i ansigtet, hvarvid näsbenet krossades och det ena ögat svårt skadades. Han grep fast i den tilltalade, men fick ett nytt slag, som krossade käkbenet. I samma ögonblick kände han, att hans i venstra byxfickan förvarade börs tillgreps, hvarefter rånaren sprang sin väg. Han hade en stund förut innevarit på ett offentligt