Dagens Nyheter – 24 november 1866, sida 1

j förändrade. förnuftiga lagar äro afekaffade och onödiga, förargelseväckande förbud upp häfda. Under en promenad i sällskap med sin ku sin hade Ulic Blake lärt kärna belägenheten a S:t Hildas håla. Denna läg i en mycket romantisk nejd och det var särdeles evårt att kunna komma in i densamma. Man måste klättra upp på en brant klippa samt sedan genom en,trång öppning hbisea sig ned med tillnjelp af ett tåg. Som bålar var belägen temligen bögt öfver vattenytan, var det ganska torrt derinne. Hit förde nu Jorrocks på sin beskyddares befallning general Talbot och hans dotter. De stackars fångarne måste ozktadt alla sina böner och föreställningar, låta sig nedsänkas i denna graf — ty för deras af förskräckelsen uppjagade ivbillning presenterade sig det underjordiska rummet, icke såsom ett gömställe, utan som en graf: Alla de kappsäckar och andra saker som funnits i och utanpå vagnen fördes äfven ned i hålan; Kusken och de öfriga tjenarne, som ännu voro vid lif blefvo inspärrade på något annat ställe. — På hvad sätt ämnar ni plåga oss? frågade generalen, när Jorrocks infann sig i bålan, åtföljd af flera bland sina tygellösa kamrater. Röfvaren gaf intet svar, utan satte sig på en sten, för att öfvertänka hvilka fördelar ban kunde drsga af det lyckliga förhållandet att två så vigtiga personer, som general Talbot och hans dotter, befunno sig i hans våld: Fadren