Dagens Nyheter – 24 november 1866, sida 1

olycksbringande för honom och hans gynnare. Motstånd gagnar till intet, det inser ni väl, tillade han, i det han närmade sig vagnsdörren. Haf derföre den godheten att följa oss. — Hvart? — Det får ni snart se. Förgäfves kallade general Talbot sina tjenare till hjelp. Blott en infann sig, och denne blef genast ibjälskjuten af en bland banditerna. — Detta skall ni komma att bittert ångra, sade generalen, i det han tog sin dotter under armen. Den stackars flickan hade så nära förlorat sansen, när hon hörde bösskottet afskjutas och såg betjenten falla till marken. — Myndigheterna skola snart få kännedom om ert brott, tillade herr Talbot. — Hvad bry vi oss derom, tror ni? — Soldater blifva då utskickade i alla riktningar, för att genomsöka nejden. Ni blifva gripna och bestraffade. Betänken detta medan tid är och ni ännu kunna hysa något bopp om att bli benådade. Ifall det är penningar, ni vilja hafva. :. — Den man hotar, blir långlifvad, inföll röfvarbandets anförare. Ni kan hvarken genom er vältalighet eller frikostiga anbud inverka på oss. Också ha vi icke lust att genom vidare resonnerande förspilla tiden. — Fader, mumlade den förskräckta flickan, måste vi följa dessa menriskor. Gifves det ivgen möjlighet att undkomma dum? — Ingen, svarade Jorrocks i håvande ton. General Talbot. — vi ser att jag väl vet, med hvem. jag har att göra — ert och denna. unga dems lif. äro beroende af er lydnad. Om ni