Dagens Nyheter – 23 november 1866, sida 2

lorden i medvetande om att hans föregående yttranden icke varit af officiell natur. Mina ord äro endast att anse såsom en väns råd. — Så:om sådana upptager jag dem också, svarade general Talbot: Adjö, mylord; i morgon afreser jag till Irland, och jag har derföre ondt om tid, så mycket mera som min dotter skall åtfölja mig. Redan samma afton afsände lord Plausible en kurir med ett bref, hvari han gaf sin slägfinge del af hvad som förefallit och uttryckte den förmodan att konungen blandat sig i saken. Skrifvelsen skulle, tänkte han, komma fram tjugufyra timmar före generalen, och under denna tid kunde mycket blifva uträttadt af en person med Grahams energi och drift. Han bedömde icke öfverstens karakter orig tigt. Sedan krigslagen väl blifvit proklamerad; utskickade denne den ena ströfkåren efter den andra, för att uppsöka vår hjelte. Dag ech natt ströfvade mindre skaror af soldater omkring i nejden; men ännu hade man icke upptäckt, hvar Redmond höll sig gömd. Ofverste Graham hade nyss hemkommit från ett sådant ströftåg, i hvilket han sjelf deltagit, för att leda spaningarne, när lordens budbärare anlände: Under det han genomögnade brefvet, darrade hans läppar, och hans kinder bleknade plötsligen. Mer än en timma tillbragte han ensam i sitt rum, för att öfverväga huru han under förhandenvarande förhållanden borde handla; Mycket berodde på hans beslut, hvilket han likväl snart nog fattade. . (Forts.)