Dagens Nyheter – 22 november 1866, sida 2

ning af nämnda förvaltnings räkenskaper för innevarande år, och att i de ämnen, som med ofvan nämnda ega sammanhang, besluta. Tillrcvisorer återvaldes de till föregående år utsedde; nemligen: Fabriksidkaren W. Stangenberg och grossh. E. Brink. O Angfartyget Garibaldi har intagit åvglartyget Aros turer på Westerås, hvarom annon2: i dagens tidning lemnar närmare upplysning. Ångkorvetten Orädd har lyckligt ankommit till Havre med svenska expositionsartiklar, skrifver man derifrån till oss den 12 november. Staf handlaren, den nya af balettmästaren Th. Martin komponerade baletten, dansade i förrgår afton öfver stora teaterns tiljor inför en fullsatt salong. Baletten mottogs mycket gynsart af publiken. De båda debutanterna, m:ll Eckhardt och hr Sjöblom, uppträdde på ett sätt, som med ens tillvunno dem afgjordt bifall — bvilket ock, hvad åtminstone hr 8. beträffar, som länge varit en gunstling hos publiken, ej var oväntadt. Afven m:ll E. visade sig vara en god dansös med en behaglig figur. Ds båda debutanterna framropades, äfvensom m:ll Forsberg, hvilken i denna balett eröfrat en ny lager. Hr TVahlbecks: dramatiskmusikaliska soire i tisdags afton gafs för fullsatt salong. Det omvexlande programmet, i förening red ett godt utförande af de särskilda numrorna, väckte hos publiken en lifvad stämning, eom gaf sig tillkänna genom täta och starka applåder. Soiregifvaren, som på ett ganska lyckadt sätt återgaf hufvudrollen i komedien Shakespeare kär blef framropad; hvilken utmärkelse äfven vederfors hr Nyfors, som på sitt vanliga lyckade sätt föredrog några komiska kupletter. Skeppsbrott och räddning at menniskolif. Kl. emellan 7 och 8 i söndags afton observerades från lotskuttern vid Sandhamn, som befann sig i närheten af grunden Svartbaden, ett ljussken vid utsidan af Korsö inåt farvattnet. Genast styrde de vaksamma lotsarne kuttern dit och funno en skonert vara uppkastad på grund omkring 20 famnar från land, med förstäfven vänd åt landet. Stormen var S.V. med hög brytande sjö och röt så vildt, att man ej vågade för de omgifvande bränningarne nalkas fartyget så nära, att man kunde ropa ombord. För att ej riskera det lotsarnes kutter skulle slås i spillror emot fartyget då man närmade sig detsamma för att söka rädda de ombord varande, inseglade man till Sandhamn för att åter medtaga ut en mindre båt att använda vid räddningsförsöket. I denna mindre båt befunno sig kronpolotsarne E. Sjöberg, V. Ekberg, Gabr. Eklund och F. Winberg. Lotsarne J. E. Ekberg, W. Wass och C. Wickberg stannade qvar å kuttern. Då man med denna båt anlände till vraket, befanns det vara skonerten Speculation, förd af kapten Olsson, hemma i Råå, kommande från Nordmaling och destinerad till Köpenhamn med jernlast. Vid framkomsten till strandningsstället hade snöyran gifvit med sig något, och månen hade just då framkommit ur de digra snömolnen, belysande det hemska skådespelet af ett vrak, öfversköljdt af de höga brottsjöarne, med masterna qvarstående och våldsamt skakade af de ursinniga sjöarne, samt en skeppsbruten besättning af 6 man, liggande fastklängd ut på bogsprötet och ropande på lifbergning. Fartyget låg omgifvet af stora stenar och var sålunda ganska farligt att nalkas. Sedan lotsarne så godt sig göra lät noga undersökt terrainen, syntes det alldeles omöjligt att med båten komma fram till förskeppet, hvarför den skeppsbrutna besättningen tillropades att söka komma akterut, om det vore möjligt. Derefter började en lifbergning, som sannerligen var af den vådligaste beskaffenhet, emedan man i hvarje ögonblick riskerade att krossa det enda räddningsmedlet eller den lilla båten emot vrakets akter. Under strykning med årorna emot vraket, enligt den äldre lotsen E. Sjöbergs ledning, i den svåra svallsjön, som arbetade och kokade från alla båll, lyckades man först att berga 2 man, som genast fördes ut till kuttern, hvilken låg och höll på något afstånd. Vid andra försöket räddades ytterligarej 2 man, hvilka äfven lyckligen utfördes till kuttern. Vid det tredje försöket befann sig fartygets befälhafvare jemte sin äldste son (en yngre son om 14 års ålder var bland de förut räddades antal) nu qvar på vraket. Sonen, en yngling om 20 års ålder, var genomvåt, utmattad af ansträngningar och kanhända äfven förfrusen samt kunde ej hjelpa sig sjelf från stället. Kapten Olsson gaf under smärtans tårar tillkänna, att han ej ville skiljas från sin son. Lotsarne gåfvo honom dock det heliga och tröstande löftet, att äfven hans son skulle af dem blifra räddad, hvarefter kaptenen nedtogs i båten och utfördes till kuttern. Fjerde eller sista gången båten återkom till vraket kastade sig den yngste af Sandhamns-lotsarne F. Winberg upp på OSV m jpjmnmnnn-:ss-at nr n tnCdt nooa RJn—nintMmnsueeeoo —